Sida 63
VII. En tidningsverkstad
Apollonides förklarade, att han icke önskade någon anmälning, utan att skaldestycket måtte intagas i bladet.
»Intagas!» utropade redaktören och såg förvånad på skalden. »Hvad heter stycket?»
»Årstiderna», tillkännagaf skalden.
»Det är just icke något lockande namn,» förklarade redaktören; »smakar gammalt och förlegadt. Hvad är det gjordt af?»
»Af kärlek till naturen, af tidiga morgontankar och varma eftermiddagskänslor,» svarade Apollonides som tycktes tro, att detta virke skulle vinna bifall.
»Kärlek till naturen! Tankar och känslor! Ni hör till en föråldrad skola,» utropade redaktören. »Har ni användt liggande maskin eller en af de nya, stående?»
»Jag har öst ur min poetiska källa, sådan hon friskt porlar inom mig.»
»Det låter som ni icke vore född i vårt århundrade. Edert skaldestycke kan jag icke nytja för Senaste Timmens Nyheter.»
»Då måste jag vända mig till Morgondagens Nyheter,» förklarade skalden, stucken af redaktörns sätt att bemöta honom.
»Gärna för mig,» yttrade redaktören helt vårdslöst. »Men hvarken det bladet eller den Glupande Ulfven eller Ormens Tunga lära väl taga emot ett arbete som är gjordt af bara tankar och känslor.»
»Då återstå mig hundratals andra blad. Den Kuttrande Dufvan skall nog icke försmå mig.»
»Ha, ha, ha! Den Kuttrande Dufvan dog af svält redan i förre månaden. Hon är glömd för länge sedan .... Men det gör mig ondt om er, unge man. Ni går på orätt väg, på en väg som aldrig leder till målet. Hvarför har ni icke för länge sedan skrifvit in er
Källa: Project Runeberg ·