Sida 66
VII. En tidningsverkstad
sin ledsagare och tog af till venster, i stället för till höger, när han kom ut på gården.
»Nej, icke åt det hållet,» ropade ledsagaren. »Där kommer ni till en annan förbjuden ingång. Det är afdelningen för nyttiga osanningars utspridande.»
»Hvad, har man en sådan afdelning också?» utbrast skalden.
»Ja,» upplyste tidningsarbetaren, »vi nödgas ännu fortfara med den, ehuru det är en helt och hållet föråldrad tillställning. Men det är för att icke låta oss öfverflyglas af våra medtäflare. Den Glupande Ulfven står onekligen främst på det området. Det är hans väl skötta nyttiga osanningar som gjort hans lycka, mycket mer än hans så högt prisade förmåga att kunna sluka alt i nyhetsväg.»
Tidningsarbetaren försvann med en knaphändig hälsning. Apollonides gick under djupa tankar åter ut genom tessinska flygeln och fortsatte sin väg upp åt den stora Roslagsboulevarden. På Bellevuetorget hyrde han sig en af de många luftvelocipeder som där bjödos ut åt den som af en eller annan orsak lemnat sitt fordon hemma eller, hvilket dock var mycket ovanligt, icke ägde något sådant.
»Hvart hän?» ropade en af skaldens bekanta hvilken i det samma sänkte sig ned på torget.
»Till Göteborg på en stund,» svarade Apollonides.
»Aha, jag förstår,» sade den andre skrattande. »Ni skall väl göra något i riksdagskandidaturen. Den sköna Aromasia förtjänar att väljas.»
Att detta också var Apollonides’ tanke, kunde nog märkas.
»Väljes hon till folkombud,» sade han för sig själf, »så är hon alltid i min närhet.»
Källa: Project Runeberg ·