Handbok i pedagogisk snickerislöjd till tjenst för lärare och vid själfstudium

Ifi falla in i dåliga vanor och slöjdens uppfostrande inverkan dymedelst förringas. indin- u ti metoden, sättet för undervisningens meddelande, ingår dwvisniny afven huruvida individiiell imdervisning eller s. k. Massundervis- ock uass- ning gkail tillämpas. Principielt taget — då det ju vid den pe- ''"tinT' d^gogiska slöjden ingalunda kan vara fråga om ett blott meka- niskt inlärande af huru verktyg skola föras och arbeten tillver- kas — kan säkerligen endast den lärarens personliga inverkan, h vilken så nära som möjligt ansluter sig till lärjungens individu- ella natur, blifva rätt uppfostrande. Då nämligen faktiskt men- niskorna både i afseende på anlag och annat äro hvarandra olika, måste hvarje undervisning, som sträfvar efter att vara i möjligaste mån utvecklande, ställa sig icke obetydligt olika för särskilda individer. Man kan ju lätteligen härvidlag förklara, visa, leda, hjälpa för mycket lika väl som för litet, och sålunda motverka den utveckling, som blott genom en metodiskt afvägd an- strängning kan ernås. Detta är och förblifver den pedagogiska olägenheten af klassundervisning, densamma förstådd såsom en undervisning, vid hvilken alla i lektionen deltagande lär- jungarne samtidigt skola hafva uppm ärksam heten riktad på samma del af det föredragna ämnet. Denna olägenhet, som aldrig kan upphäfvas, motverkas dock åtminstone i viss mån vid åtskilliga undervisningsämnen, särskildt de teoretiska, om genom användandet af klassundervisning den praktiska för- delen ernås, att en lärare kan sam tidigt undervisa ett större antal lärjungar än som vid individuell undervisning är fallet, Slöjden hör dock förvisso icke till dem, ty här begränsas lärarens undervisningsformåga i första hand af det antal lär- jungar, han på ett tillbörligt sätt förmår öfvervaJca under arbetandet, och att man icke vid klassundervisning kan öfver- vaka flera (utan måhända tvärtom färre) än vid individuell undervisning, såvida nämligen det vid båda a fses att ernå lih godt resultat, torde snart nog visa sig. Omöjligheten att, då det gäller utförandet af arbeten, hålla klassen tillsammans, gör, att antingen de svagare lärjungarne dels få slarfva ifrån sig hvad de hafva för händer, dels tillåtas hoppa öfver mo- deller i Serien eller att de mera dugliga hållas tillbaka i sitt