Handbok i pedagogisk snickerislöjd till tjenst för lärare och vid själfstudium

II. Medei att fö re k om m a sprickbildning och kastning. De medel, genom hvilka så vidt m öjligt är sprickbildning och kastning förekom m as sam t krym pningen göres omärklig eller oskadlig, äro ganska olikartade. Dels afse de behand- lingen af träet, då det danas till slöjdvirke, dels afse de själfva sättet för utförandet af ett bestäm dt träarbete. 1. tJttorkning. sär träd Trädet fälles, då safven är till större delen förbrukad, skoia j )e]1 förm ånligaste tiden för fällningen är från m idten af dec. till slutet af febr. Det kan ej nog beaktas, att virket fälles i behörig tid, ty i annat fall kom m er det att innehålla allt för m ycket af växtsafterna, hvilka göra virket ytterst svårt att torka, i hög grad bidraga till svällning och krympning och göra det m ycket utsatt för Mnaskstyng» sam t särdeles benäget att antaga blåyta, då fråga är om virke af barrträd. virke J u långsam m are virket torkar, dess m indre spricker det, Tångslm. hvarföre det i rätt tid fällda virket, som fått tillfälle att långsam t torka, spricker föga. A fbarkadt virke, hvilket tor- kar fortare än obarkadt, får stora sprickor, som ofta göra det odugligt till slöjdvirke. U ttorkadt i barken, får det talrika men sm å sprickor. Grofva stycken spricka m era än klena, runda stycken m era än klufvet virke, splinten m era än kärn- veden. Då virket torkas, iakttages, att det p å alla sidor blir utsatt fö r luftens tillträde. I värm e får endast fulländningen af torkningen företagas. F ör att h in d ra sönderklufvet virke att allt för hastigt afgifva vatten och i följd däraf spricka i ändarna, öfverlim m as dessa m ed papper. Virkesstycken, i hvilka m ärgen och närm ast därom kring belägna årsringar kvar- sitta, spricka alltid, hvarföre dessa delar ovilkorligen måste afiägsnas vid virkets användning. Då ru n d t virke för bättre uttofkning klyfves, delas det läm pligast genom m ärgen.