Handbok i pedagogisk snickerislöjd till tjenst för lärare och vid själfstudium

Bräder eller plank låter man torka helst under tak, men alltid vid fu llt lufttillträde eller under stark luftvexling och så, att så mycket som möjligt af virkets yta ligger fritt. Helst ställas bräderna på kant med tillbörligt mellanrum, hvarvid tillses, att bräderna ej stå skeft. Staplas bräder i hög på Torkning hvarandra, måste alltid ribbor läggas emellan, så att hvarje \^ fn bräde ligger fritt. Det säger sig själft, att virket ej får läg- gas på bara marken. Bräder af virke, fälldt i passande tid, taga ej skada af att stå ute under några regnskurar på våren eller försommaren, blott lufttillträdet är fritt, så att virket åter hastigt torkar. (Under försommaren torkar virket ute i fria luften i allm änhet ganska fort.) Genom regnet urlakas virket något och får därigenom förmåga att bättre stå sig, sedan det ånyo grundligt torkat. Då fullständigt eller blott till en del färdigarbetade skif- vor för tillfället bortläggas till förvaring, läggas de ej till- sammans yta mot yta, utan efterser man alltid, att en skifvas båda sidor blifva fullt utsatta för luftens inverkan för att under- lätta en fullständigare pttorkning och förhindra kastning. Vid uttorkningens början är vattenafdunstningen tämli-M r virke gen stor, men försiggår sedan mera långsamt, hvårföre virke lc" t' bör förvaras på ett torrt och luftigt ställe två eller tre år, innan det kan anses fu llt uttorkadt. — Man säger att virlcet är torrt, då dess fuktighetsgrad är lika med den omgifvande luftens. Redan förut är antydt, att virkets vattenhalt genom tork- ning på angifvet sätt aldrig nedsättes under 10 % af virkets vikt. Skall vattenhalten ytterligare nedsättas, måste virket torkas i särskildt inrättade ugnar — i varm luft ■ — - eller ock en längre tid förvaras i uppvärmda rum. Vid torkning bortgår endast vatten, ej de egentliga växt- safterna. Dessa äro delvis så beskaffade, att de envist kvar- viutwf- • t i o , tenias vn- hålla vatten, liksom de ock bidraga därtill, att virket ater flytande upptager vatten, då träet utsattes för fuktighet. Genom dessa . . . . . . torkning. växtsafternas egenskaper försvåras torkningen i hög grad, hvar- före ock sådana virkesarter, som äro rika på safter, torka mycket långsamt, t. ex. bok, björk, ek, valnöt.