Handbok i pedagogisk snickerislöjd till tjenst för lärare och vid själfstudium

spår af dem på träets yta. Virke, som innehåller rikligt med växtsafter, är mest utsatt för insekter, såsom björk och al; i mindre grad bok, högst sällan alm, lönn och kådigt barr- virke. Medel att förekomma förruttnelse. Då träets förruttnelse egentligen börjar med växtsafternas sönderdelning, afse de skyddsmedel, som kunna användas, antingen att uppskjuta denna sönderdelning eller ock att helt och hållet aflägsna safterna. 1. Virket afverkas under den årstid, då stam m en är minst rik på växtsafter.. 2. Virket uttorkas så fullständigt som möjligt under fritt lufttillträde och skyddas såväl under torkningen som fort- farande efter densamma för omvexlande inverkan af väta och torka. Svampbildning förhindras, om virket utsättes för ljus och jäm nt luftdrag. 3. Virket i färdiggjorda arbeten skyddas för fuktighet genom bestrykning med fernissor, oljefärg m. m. 4. Växtsafterna aflägsnas genom urlakning i vatten eller ge- nom »basning» i ånga. Härvid är att märka, att äfven sådana delar af växt- safterna, som befordra virkets varaktighet — garfsyra och hartser — aflägsnas. 5. Virket inpregne-ras med något i vatten löst ämne. Dessa två sistnämnda sätt användas ej i Iråga om slöjdvirke. Till sist må nämnas, att om växtsafterna aflägsnats ellei virket inpregnerats, är det icke heller utsatt för »masb. Hafva insekter inrotat sig i på detta sätt icke behandlad! virke, är det knappt möjligt att utrota dem. Att i »mask- hålen» hälla en syra, t. ex.saltsyra eller ock kamferlösning, låter sig oftast ej utföra och är dessutom ett ofullkomligt skyddsmedel.