Handbok i pedagogisk snickerislöjd till tjenst för lärare och vid själfstudium

C. Träslag. I. Jämförelse mellan träslagens olika egenskaper. De hos virkesslagen framträdande egenskaperna äro: styrlca, Myfbarhet, hårdhet, seghet och elasticitet, textur, färg och lukt, tyngd, varaktighet sam t svallning och krympning, hvilka tvenne sistnämnda egenskaper på annat ställe äro afhandlade. En hvar torde inse, att de flesta af dessa egenskaper bero icke blott på beskaffenheten af de trädslag, af hvilka virket erhållits, utan ock af många andra omständigheter, såsom det klimat och den jordmån, hvaruti trädet alstrats, stammens ålder, årstiden för afverkningen, virkets behandling o. s. v., hvarföre svårligen några fu llt giltiga bestämningar kunna framställas. 1. Virkets styrka visar sig i dess motståndskraft mot söndertryckning, afbrytning, afslitning och vridning. Största motståndskraften mot söndertryckning visa fur och ek; mot afbrytning ek, ask och gran, därnäst fur, lärk- trä och asp — bok och al äro i detta fall mindre starka; mot afslitning främst ek och ask, därnäst bok, gran, fur och alm. 2. Virkets klyfbarhet. Härmed förstår man den större eller mindre lätthet, hvarmed virket låter dela sig i fibrernas längdriktning genom indrifvandet af ett kilformigt verktyg. Klyfbarheten sammanhänger på det närmaste med ved- trådarnas läge och beskaffenhet. Ved med snabb växt, långa och raka fibrer och utan kvistar — »rättfallet trä» — låter lättare klyfva sig. Ved med vågformiga och slingrande trå- dar — »krum.trådigt trä» — är svår att klyfva, likaså ved i rötter och grenar med knotig växt. Veden i rothalsen, hvar- ifrån rötterna utgå, är svårklufnast. Stora och långa märgstrålar, såsom i bok och ek, eller ock talrika och fina sådana, såsom hos barrträden, underlättar