Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64

förutskickar jag en öfversigt af öns historia och naturbeskaffenhet, såvidt som denna är känd. Då de uppgifter, man har härom, finnas spridda i några till en del numera mindre tillgängliga arbeten, och således kunna förutsättas såsom temligen obekanta, torde detta icke få anses öfverflödigt. De flesta data, jag beträffande öns historia kunnat hopsamla, återfinnas i holländaren Zorgdragers »Alte und neue Grönländische Fischerey etc», på tyska öfversatt och utgifven i Leipzig år 1723. Den högst knapphändiga beskrifning af ön, som finnes i detta arbete, åtföljes af en karta, troligen en af de äldsta vi ega öfver densamma. Ännu på Scoresbys karta, som är den senaste, här vestkusten hufvudsakligen blifvit uppdragen efter denna.

Oaktadt sitt afskilda läge och sin obetydliga storlek — den håller nemligen endast några få mil i längd — här ön blifvit funnen redan så tidigt som år 1611 eller något af derpå närmast följande åren, — såsom bekant började upptäckterna i dessa delar af Ishafvet först mot slutet af 16:de århuudradet. Sitt namn fick den efter upptäckaren, en holländsk sjöfarande. Man finner att den äfven blifvit kallad Mauritius efter Prins Moritz af Nassau, ett namn som återkommer på mer än ett ställe i de holländska upptäcktsannalerna. Man har äfven från denna tid några underrättelser om ön från engelsmännen, hvilka blefvo holländarnes förnämsta medtäflare i den hvalfångst, som nu började drifvas på