Sida 184
Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt
Oaktadt sälfångarne, hvilka numera äro de ende, som regelmässigt besöka dessa farvatten, ej sällan tillfälligtvis närma sig Jan Mayen, har dock ingen af dem, mig veterligt, landat derstädes. Dess kuster stå hos dem i elakt rykte och blifva derföre skydda så mycket som möjligt. Då sälhjordarne hålla sig på afstånd från land, så har också ön för fångstfartygen intet lockande att erbjuda. Jan Mayens äldsta historia visar dock tillräckligt, att farorna af dess beseglande ej äro så stora, som man föreställer sig, såvida icke, hvilket är föga troligt, förhållandena under tiden i väsendtlig mån förändrat sig. '
Den skildring af min resa, hvilken jag på uppfordran af detta arbetes utgifvare i det följande sammanfattat, och hvilken jag till följd af det mindre utrymme, som stått mig till buds, måst återgifva i möjligaste korthet, är hemtad ur den derunder förda dagbok. Ett och annat har den gemensamt med en tidigare, i Nordisk universitets-tidskrift under titel »Bilder från Ishafvet» införd uppsats. Ofta återgifna i den konstlösa form, hvarunder de först blifvit nedskrifna, kunna dessa anteckningar icke göra anspråk på det intresse, som de omvexlande skildringar, hvilka vi fått emottaga från Spetsbergsresorna och till hvilka de kommit att utgöra ett obetydligt bihang, hafva att erbjuda.
*
Efter en hel dags besvärlig segling i hårdt väder anlände jag den 26 Februari om aftonen på en lotsbåt från Strömstad till Fredriksvärn, det ställe hvarifrån det fångstfartyg, hvilket jag komme att medfölja, skulle afgå. Fartygen måste redan under denna tidiga årstid
Källa: Project Runeberg ·