Sida 186
Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt
hvarje fall den storartade fångst, hvilken jag här skulle få tillfälle att med egna ögon följa, erbjuda mycket af synnerligt intresse.
Briggen Jan Mayen, hvilken ej är att förvexla med det från Spetsbergsexpeditionen bekanta mindre fartyg af samma namn och hvars förlisning tidningarne sedan hafva omtalat, hade i flera år gjort fångstturer till Ishafvet och var ett af de fartyg, som under de på senare tider inträdda ogynsamma förhållanden, hvilka inom ej särdeles aflägsen tid torde orsaka fångstens fullkomliga upphörande, seglat med mesta lycka. Dess starka byggnad och svåra jernbeklädda bog vitnade förmånligt om dess förmåga att uthärda stötarne i isen. Besättningen utgjordes af närmare 50 man; tvenne af dessa voro bohuslänningar, en från Färöarne. Det var dock ej endast denna för ett fartyg af Jan Mayens storlek ovanligt talrika besättning, som tydde på en särskild bestämmelse: däcket emellan båda masterna var upptaget af fem fångstbåtar af vanliga hvalfångare-båtars form och storlek och vid sidorna hängde ytterligare tvenne dylika.
Den 28 Februari på morgonen lättade vi ankar och kryssade oss ut för en stark vestlig vind. Den svåra sjö, som emottog oss och som alltemellan stänkte en fräsande skum-massa upp på fördäck, kunde ej göra utsigten att få tillbringa ett antal stormiga och mulna vinterdagar på Nordsjön, innan vi skulle uppnå det lugnas farvattnet i isen, särdeles angenäm för mig, som af den förra resans besvärligheter väl bibehållit minnet men icke sjövanan. Under sådana förhållanden kunde ej den friska sjömanssång, som ljöd:
Källa: Project Runeberg ·