Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64

bestående af trenne fartyg; det ena fördes af Sven Föyn från Tönsberg, hvilken sedan gjort sig känd såsom en af de lyckligaste och erfarnaste bland dessa Ishafsfarare. Allt flera fartyg blefvo sedermera utrustade tillfölje af den framgång, som inom kort åtföljde detta företag, och för några år sedan uppgick antalet af de norska fångstfartygen häruppe till 22, representerande ett kapital af omkring 500,000 specier och med en besättning af närmare 1,000 man. Tvenne af dessa seglade dock för holländsk räkning och under detta lands flagga. Såsom ett bevis på hvilket utbyte en sådan fångsttur under lyckliga omständigheter kunnat lemna, må anföras, att det Föyn tillhöriga skeppet Eliezer år 1858 på endast 5 dagar gjorde en fångst af 16,400 sälar, motsvarande ett värde af åtminstone 40,000 specier, hvilket dock skall vara det största antal, man från något fartyg erhållit. Vanligen kommer det numera att stanna vid vida lägre siffror, och årligen gå gerna några fartyg nästan fullständigt miste om fångsten, derigenom att de råka fast i isen under tiden för den egentliga ungfångsten, hvilken det, äfven förutsatt att man lyckas undgå detta missöde, dessutom icke alltid är så lätt att anträffa, då man, oafsedt den allmänna hänvisning, som kan hemtas från isens läge och beskaffenhet, icke har någon egentlig ledning för sälens uppsökande eller besitter några bestämda kännemärken för dess närhet. Under kryssande fram och tillbaka går således mycken tid förlorad.

De lyckliga resultat, som detta företag under de första åren lemnade för åtskilliga af rederierna, hafva sedan i allmänhet långt ifrån blifvit uppnådda, och om man undantager 3—4 fartyg, hvilka nästan beständigt varit temligen gynnade af lyckan, hafva de öfriga under