Sida 10
Berättelse om anställda gräfningar i Svenska Grafminnesmärken
10
Illena-trä: Skåne; Linn. FI: — Illena, Ilna tyckas stå för Ylna — och detta för Ylfna — eller Ylgna — Isl. ylfna och ylgna äro gen. pl. af ylfa, ylgja = ulfinna, varginna.
Håls-bär: Vest- och ÖstGöth.; Linn. Fl. — Se namnet Håls-wry härofvan.
Ulf-bär: Södermanl.; Linn. FI. — För bärens oduglighet och skadlighet.
Märkligt, att man på samma ställe (t. ex. i Söderml.) får höra Olvon och Ulfbär! Olvon, allm. Borde skrifvas Olfon el. Olfvon, då det sannolikt är en utvidgning af Ulf, Of, med tillagd vanl. bärnamns-ändelse -on. Detta —-on har säkert aldrig haft någon sjelfständig betydelse. — Se 1 öfr. ofvan. Ilna- bär; Vahlenb. — Se hvad om Illena-trä härofvan är sagdt.
Kvalkä-bär: Gotland, eg. Fårö; C. Säve. — Bet. qväljande bär. Biren förorsaka qval, qväljning. Isl. kvelja, plåga, qvälja. Kålkån: Fårö, C. Säve. — Så kallas hela busken. Af samma rot, som före-
gående. Gotl. Kålkä, äta eller dricka, så att man storknar eller
qväljes. Vestmanl. Bröst-qval = and-täppa. Fogel-bär: Upland, Linn. Fl. Skåne, F. R. Ask. — Förtäres begärligt af vissa foglar, men säkrast är nt. af samma art med andra
dyl. bärnamn, ss. Hundbär, Kråkbär m. fl.
Äldre namn:
Hålsbärsträä Sami LESTELe83- Cat På Ölgenträäå | (Sambucus aqvatica), 1683; Cat. Plant. Dan. Vand-hyld (jfr. ofvan: Hålstry), Ulvs-réen, m. fl.
Norrige: Ulv-ved, Kors-ved, Trold-ber, m. fl.
Denna rätt vackra buske, med sina täcka blommor, står dock icke i allmogens tycke. De odugliga, ja, skadliga bären, i förening med sjelfva växtens oanvändbarhet, synas härtill vållande Busken betraktas nära nog med skygghet, hvilket likväl torde ha en annan grund: ”Sånahär får man intet komma på lifvet,” sade mig en Bohusländning i Dragsmark (1845), i det han, sysselsatt med höslog på en ängsbacke, lemnade oslagen en liten grön tufva närmast kring alla der befintliga Olvonbuskar. Orsaken ville han dock icke fram med. Törhända stod den i något förhållande till den urgamla föreställningen hos allmogen, att trollen råda öfver denna buske, hvilket jag särdeles i Wermland hört omtalas; kanske ock till nå-
gon inrotad fruktan, att sjelf bli medelst busken förtrollad. jfr. Hultman, Skand. Naturmyther.
Tolfte Flocken. 3. SUR-VÄPLING (Oxalis acetosella).
Af bladens likhet med den egentliga Väplingens (Trifolium) har äfven denna
fått namn af Väpling, utan afseende derpå, att eg. Väplingens namn är taget af
Källa: Internet Archive ·
