Tillbaka Read Runeberg

Runa. Läsning för fäderneslandets fornvänner 1849

Originalsida 12
Originalsida 12
Originalsida 12
Originalsida 13
12–13

Sida 12

Berättelse om anställda gräfningar i Svenska Grafminnesmärken

12 Namnen Vär-hane och Natsver häntyda på växtens egenskap att sammanfälla sina blan om aftnarna, straxt efter solens nedgång, äfven då moln täcka himmelen, hvilket all-

mogen på flere orter känner och iakttager. jfr. Ström, D. 4. s. 110, Linné, m. fl.

Elfte Flocken. 4. HÄGG (Prunus padus).

Namnet Hägg är, såsom de fleste trå-namn, svårt att härleda; men utan tvifvel är dess rot inhemsk, hvilket högst sällan är fallet med trä-namnen. Med skil kan förmodas, att hägg står i sammanhang med hag (Hels. Gestr. Westmanl. (””Rishag””), m. fl. orter), A. Sax. heg 1. hege, D., T. Hecke, HögSv. häck = sepes, septum. — Gissningen, att namnet syftar på de hvita, ägg-lika blomklasarna, lemnas i silt värde.

Agg: Elfdalen. FI. Dal. Wåmbhus; Dbk. — C. Säve, 1849. — Se olvan. I hela öfre Ö. Dalarna bortkastas sålunda bokstafven h. — En enstaka hägg kallas, i Öst. Dal.: 'Ägg-kall (= hiägg-karl). C. Säve.

Aggje: Orsa. FI. Dal: — Se ofvan. Med best. art., hvilket eljest ofta ut-

märker virke, trän, buskar m. m. af det eller det träet (såsom:

Eke, virke af ek, Björke, af björk, 0. s. v.), törh. ock här. De

gamle i N. Westmanl. säga än alltid: häggie-buskar, häggie-

Där: Are: |

ÅAldre namn: Hegber, enl. en hskr. fr. medeltiden (N:o 22 i Benzelii Catal.) i Akad. Bibl. i Upsala. Afskr. är gjord af G. E. Klemming. Dan. Hegeber, m. fl. — Norrig. Heg, Heg.

Man kan nästan säga, att intet löftrå mindre användes hos oss, än Häggen, och ej eller af bären drages synnerlig fördel. Likväl begagnas i Norrland, äfvensom på några ställen i Norrige, träets bark, särdeles under svåra år, till fodring för boskap, och denna har visat sig så kraftig, att det åtminstone på flere ställen i Jämtland blifvit till talesätt bland allmogen , alt:

Hägg ger märg i lägg.

Något dylikt nämner äfven Ström i sin Beskrifning om Söndmör i Norrige.

Enstaka häggar i vårt land, som hållits i någon helgd, känner jag icke. Också är

träet nog buskartadt och ovaraktigt.

5. HAG-TORN (Crategus oxvacantha).

Säkrare, än namnet hägg, är ofvanstående Haq- ett och samma med hag, sxpes, då busken i långliga tider varit känd för att gifva ”goda häckar och lefvande

gärdsgårdar.” — ”Med Torn förstås (i Lag) alla de buskar, som hafva taggar, eller

Källa: Internet Archive ·