Rättskrifningens grunder

RR Så RDR EE. SR SVANSEN ayNge- mV ANN VAN vi Aa osv sö kkR RR KE säg RR SA å , sNVBFUNNSPRNNDON RATAR NN elr apr sn Br VESNA 2 bart LG HKD NRA ant mA R ys ec 4 a SA 6 i rör EV 2 DE ALS ER rf ker an Ze NP gosse KR de er - Å SA ä SIR S : ort07 ne öre Air Ven SAG SP rinken rea 3; ocker Sp TA Arr pa är Ni FR Sig pro rid Sör es ARpse 2 Leta ESTATE ST ? AT a rr regi = np 2 NHR en AN SR PE SKETT ASIEN är mise AB SS ESRSDESS Enter UR re an - RANA SSA Kd br : v - S 7 ? 7 nn 7 = 4 i ” j t i 1 . 5

28 RÄTTSKRIFNINGENS GRUNDER.

med ord, som vackla emellan ett bättre (högtidligare) och ett sämre (mindre högtidligt) uttal. Sådana böra natur-

ligtvis stafvas i öfverensstämmelse med det bättre uttalet;

men att redogöra för, hvilket af tvänne uttal är det bättre, det tillhör icke rättstafningsläran utan de delar af språk- läran, som heta uttalslära och välläsningslära.

I 12. A-ljudet betecknas med bokstafven a, t. ex. ja, kalt; således äfven i de fall, då den hittills brukliga stafningen användt bokstäfverna

e, t. ex. talang” (icke talent), pangsio'n (pension), sjangti'l gentil);

1, t. ex. soare' (soirée), resärvod'r (reservoir), tråtod'r (trottoir);

ah, t. ex. a (ah), ba (bah), haleluja' (hallelujah);

aw, t. ex. sjal (shawl.

$ 13. B-ljudet tecknas b (eller bb se $ 42), t. ex. bi, feber.

I 14. D-ljudet tecknas d (dd), t. ex. du, bod.

$ 15. £-ljudet tecknas e, t. ex. tre, svelt; således äfven atelje” (atelier), sjifånje' (chiffonier), pängsne' (pincenez).

$ 16. F-ljudet tecknas f (ff), t. ex. få, trumf; således äfven fotogra'f (photograph).

Anm. Enligt samhörighetsgrundsatsen tecknas mellan- ljudet mellan v och f med v bredvid f, s och ti ord, hvilka härledas af sådana, som hafva v-ljud, t. ex. styvfader (styf- fader, jfr styv för styf enligt $ 31); till livs (lifs, jfr liv), självs- våld (själfsvåld, jfr själv), grövst (gröfst, jfr grövre), behövs (be- höfs, jfr behöva); grovt (groft, jfr grov), ärvt (ärft, jfr ärva),

$ 17. 6-ljudet tecknas g (gg), t. ex. gå, krage. 8 18. Hljudet tecknas h, t. ex. häst, ehuru. | $ 19. ljudet tecknas i, t. ex. vi, mista; således äfven låsji” (logis), revi'r (revier), birstuga (bierstuga). e

$ 20. J-ljudet tecknas j, t. ex. jo, svälja; således

äfven då hittills användts | e, t. ex. linjal (lineal);

9 t. ex. jäspa (gäspa), unjefä'r (ungefär), svalj (svalg), varj

(varg);