Rättskrifningens grunder

SVENSK RÄTTSTAFNINGSLÄRBA. 29

1, t. ex. linje'ra (liniera), insjenjö'r (ingeniör), spanjo'r (spanior);

l, t. ex. paviljäng' (pavillon), briljang't (brillant);

dj, t. ex. jup (djup), jur (djur);

gj, t. ex. juta (gjuta), jorde (gjorde);

Jyj, t. ex. jälp (hjälp), järta (hjärta), tjä'l (ihjäl);

lj, t. ex. juga (ljuga), jus (ljus);

eu (såsom tecken för ö—+J), t. ex. röjma'tisk (reumatisk);

gn eller gne (såsom tecken för n—+J), t. ex. sjampinjo'n (champignon), sjampan"'j (champagne).

$ 21. MKljudet tecknas k (kk), t. ex. ko, mask, kisse,

rike; således äfven då hittills användts

C, t. ex. kånto (conto), käks (cakes), kåks (cokes), vaksi'n (vaccin), aksän't (accent);

g, bl. ex. duktig (dugtig), utsikt (utsigt), brakte- (bragte), sikksak (zigzag); |

q, t. ex. kvast (qvast), kvinna (qvinna);

ch, t. ex. kora'l (choral), fuksia (fuchsia), årkäs'ter (orchester), åkk (och);

ck, t. ex. åkk (ock), takka (tacka), akura't (ackurat), akå'rd (ackord); 5 |

qu, t. ex. kö (queu), kadril'j (quadrille),

x (såsom tecken för ks), t. ex. laks (lax), väksa (växa);

xc (såsom tecken för kt-s), t. ex. äkselän's (excellens), äksän'trisk (excentrisk);

xi (såsom tecken för k+s/), t. ex. refläksjo'n (reflexion).

Anm. Enligt samhörighetsgrundsatsen tecknas mellan-

ljudet mellan g och k med g bredvid f, s och ti ord, hvilka härledas af sådana, som hafva g-ljud, t. ex. högfärd; skogs, slags, togs, blygsel, tvehågsen, missgrepp; lågt, högt, blygts, hastigt, högtid, hagtorn.

8 22. L-ljudet tecknas I (ll), t. ex. lin, älst (icke äldst).

$ 23. M-ljudet tecknas m (mm), t. ex. mil, hämd (icke hämnd), nämd (nämnd), jämte (jämnte), jämlik (jämnlik).

3 24. MN-ljudet tecknas »n (nn), t. ex. nu, kant,

3 25. 0-ljudet tecknas o, t. ex. bo, moster.

3 26. P-ljudet tecknas p (pp), t. ex. på, asp. = Anm. På grund af samhörighet tecknas mellanljudet mellan b och p med b bredvid s och t i t. ex. lybsk

EE | TE Sn dgr FA