Rättskrifningens grunder

30 RÄTTSKRIFNINGENS GRUNDER.

kvikkt (qvickt), upptäkkt (upptäckt), drykkjåm (dryckjom); ställde, kallt, svullst (svulst; jfr svullen), trållsk (trolsk), inbillsk (inbilsk); brännde (brände), brännt (bränt), bränns, brännvin (bränvin), brännsle (bränsle), kunnde (kunde), kunnskap (kun- skap), kvinnlig (qvinlig), sinnlig, spannmål (spanmal), linntyg (lintyg; jfr linne), gladlynnt (-lynt; jfr lynne), bredmunnt (-munt; jfr munn), brunnskur, finnsk (finsk; jfr finne), tjännsel (känsel; jfr tänna), sannt (sant), vinnst (vinst; jfr vinna); läppja, knäppte, knappt, kråppslig (kroppslig), lappsk; tårrt (torrt), tårrka (torka), härrskap (herrskap), härrska (herskay; visshet, visst, missbruk (jfr missöde o. d.), ryssk (rysk); rättslig, bråttsling (brottsling), sitts (sits; jfr sitta), skåttsk (skotsk). — Däremot användes i öfverensstämmelse med hufvudregeln enkel- skrifven bokstaf i sådana fall, där känslan af samhörighet är svag eller rentaf gången förlorad för flertalet af de skrifvande, vare sig att detta beror på de båda ordens nuvarande olikhet i betydelse eller form, eller ock därpå att det ursprungligare af de båda orden är jämförelsevis säll- synt och därför. alls icke eller endast undantagsvis erinras af den, som har att nedskrifva det vida vanligare härledda ordet. Alltså skrifver man t. ex. nattväkt (icke -Våkkr) trots väkka (väcka), stiltje och ilsken trots stilla och illa. Andra dylika exempel äro: aldrig (jfr alltid, som lätt förbinder sig med all och tid), umjäld (umgäld; jfr umjälla), vilse (jfr det sällsynta "fara vill), hälsa (jfr det sällsynta "häll dig'y; spindel (jfr spinna), avund (afund; jfr unna), gunst (jfr jynna), påfund (jfr finna), kånst (konst; jfr kunna), brand och brunst (jfr brinna), spänstig (jfr spännay, först (jfr