Rättskrifningens grunder

46 RÄTTSKRIFNINGENS GRUNDER.

ord än af ett vanligt, hvilket sednare man ofta ser och därför lättare minnes.

Under det att en fullt radikal 1 ne i de ofvan sid. 40 f. aftryckta styckena skulle, som nämt är, leda till ändring af ungefär hvar 10:de bokstaf i gammalstaf- ningen, så är däremot förhållandet det, att en reform af endast de tre värsta lytena: t-, s- och /- ljudens nuvarande stafning, skulle i första stycket kräfva förändring af endast 3 bokstäfver bland 913, således 0,87 proc., d. v. s. blott hvar 121:e bokstaf behöfde ändras. Och i det andra stycket ställde sig saken ännu gynnsammare, 1 det att af dess 510 bokstäfver blott 2 tarfvade ändring, alltså 0,39 proc., d. v. s. hvar 256:te bokstaf. Och dock skulle redan genom en dylik mindre reform nära 30 proc. (så- ledes inemot en tredjedel) af alla "staffel" försvinna hos våra skolbarn och vår "underklass". Skrede man sedan till reformerande af s-ljudets stafning samt å- och är ljudens i den utsträckning vi i $ 49: 5 och 6 angifvit, så erhölle man ändock i första ke blott tillsammans 10 ändringar, alltså 1,09 proc., d. v. s. omkring hvar 92:e bokstaf af- veke från det gamla; och i det andra stycket finge man tillsammans 7 ändringar, således 1,37 proc. d. v. s. en för hvar 73:e bokstaf. Och denna nya reform bortskaffade dock ytterligare minst 10 proc- af alla staffel, så att så- lunda inemot' hälften af alla de nuvarande vore försvunna. En reform af v-ljudets teckning skulle nog vara ganska stötande, emedan så många mycket vanliga ord (t. ex. af, hafva, gifva, hvar, hvilken) komme att drabbas af densamma; men : så befriades vi också genom den ensam från nya I proc. staffel.

y 51. Den tredje och sista synpunkt, vi hafva att taga hänsyn till, är den skrifvandes bekvämlighet. Emel- lertid leder icke häller denna till någon annan ordning i fråga om reformernas inträdande, än den vi ofvan upp- ställt, om blott vi noga beakta, att hvarje reform bör genomföras med ledning af en lättfattlig och undantagslös regel, t. ex. "Y-ljudet tecknas alltid med j" eller "ä-ljudet tecknas alltid med ä före r och j". Stadgar man där- emot ändring af stafningen i ett visst antal ord, som icke sammanhållas af någon klar och lätt regel, och som därför