Read Runeberg

Rättskrifningens grunder

Originalsida 6
Originalsida 6
Originalsida 6
Originalsida 7
6–7

Sida 6

1. Om skrift i allmänhet

pr ak sc KRA

HR ve bä gör Brr CA + Br

6 RÄTTSKRIFNINGENS GRUNDER.

använda latinska (hvaraf de s. k. runorna endast äro en urgammal afart). Men äfven inom hvartdera af dessa alfabet förefinnas olikheter i fråga om bokstäfvernas ut- seende, hvilka olikheter hufvudsakligen bero på sättet för skriftens frambringande. Detta kan nämligen ske antingen så, att man på ett jämförelsevis varaktigt material, såsom sten, metall eller lera, anbringar bokstäfverna medelst huggning (med mäjsel) eller ristning (med stift eller graf- stickel), i hvilket fall vi erhålla en s. k. inskrift; eller ock så, att man på ett jämförelsevis ovaraktigt material, såsom vax, skinn (s. k. pergament) eller papper, åstad- kommer bokstäfver medelst penna, hvilket ger oss en s. k. handskrift (manuskript), eller stämpel, hvarigenom upp- står s. k. tryckskrift. Handskrift och tryckskrift kallas med ett gemensamt namn för bokskrift. Förekommer dylik på ett eller några få lösa blad, så talar man om ett bref; äro däremot bladen många och med hvarandra samman- häftade, så kallas det hela en bok.

Af bekvämlighetsskäl erhålla nu bokstäfverna i hand- skrift ett betydligt olika utseende — s. k. skrifstil — mot det de äga i tryck -— s. k. tryckstil; jämför t. ex. gas med gas! Men dessutom kunna både skrif- och i synnerhet tryckstil förete många af olika tycke och smak framkallade skiftningar 1 fråga om bokstäfvernas utseende. Så t. ex.

. skiljer man emellan den hos oss numera allmänt brukliga

"latinska" skrifstilen och den nu blott i Tyskland, men under 1500-, 1600- och 1700-talen äfven i Sverge all- männa "tyska" skrifstilen. Likaså skiljer man i tryck mellan den mera enkla och rediga "latinska" antikva-stilen och den kantiga, numera endast i Tyskland (samt i mindre mån Danmark och Norge) mera vanliga fraftur-stilen, som förr ofta, men med orätt, kallades "svensk" (rättare tysk"); vidare mellan ”sirad" och icke sirad stil (t. ex. A, och A) m. fl. slag, af hvilka vi blott erinra om kursiv-stil, en lutande tryckstil, som äfven i fråga om bokstäfvernas ut- seende mycket närmar sig skrifstilen.

Andtligen återstår att erinra om en olikhet i bok- stäfvernas utseende, hvilken beror på ett medlande mellan talskrift och begreppsskrift, nämligen skillnaden mellan s. k. stora och små bokstäfver. Om jag i stället för karl skrifver Karl, så afser utbytet af k mot K icke att ange

Källa: Project Runeberg ·