Sida 7
1. Om skrift i allmänhet
OM SKRIFT I ALLMÄNHET. 7
ett annat uttal, utan en annan betydelse hos ordet, d. v. s. skillnaden mellan & och K innebär icke en olikhet i talet (för örat), utan i begreppet (för tanken). Sak samma med motsatser såsom i (= uti) och I (= ni), gud (= gudom- ligt väsen) och Gud (= den ende och sanne guden). Att på dylikt eller annat sätt (t. ex. genom att skrifva och — "samt", men och = "äfven”) 1 talskrift söka tillgodose begreppsskriftens kraf kallas att tillämpa "ordskillnads- grundsatsen”, hvarom mera i det följande.
Dessutom plägar man i tryck stundom, utan att vid- taga någon förändring i bokstäfvernas form, göra dem antingen tjockare än vanligt (s.k. fetstil) eller mindre än vanligt (s. k. petitstil), detta för att framhålla den synnerligen stora eller ringa vikten af det, som på så sätt utmärkes. Det förra ändamålet kan äfven vinnas genom att låta boktäfverna följa glesare efter hvarandra (s. k. spärrning) och i skrifstil genom att stryka under det särskilt viktiga.
$ 3. Men det finnes ännu ett slags skrift (utom de i 8 I omnämda), som vi torde böra, om ock i all korthet, redogöra för, och som man skulle kunna kalla för skrift i andra hand. I dylik skrift föreställa de tecken, som användas, hvarken tankar eller tal, utan bokstäfver, d. v. s. de äro en omskrifning af eller, om man så vill, förklädnad för de vanliga bokstäfverna. Man kan härvid antingen begagna sig af särskilda nya tecken, såsom fallet är i den vanliga telegrafskriften, som medelst punkter och streck ersätter de vanliga bokstäfverna; eller ock kan man använda de allmänt gängse bokstäfverna, men naturligtvis med en annan betydelse än den de vanligen äga. Om man t. ex. låter hvarje bokstaf föreställa den nästföljande i alfabetet, så kommer adm att betyda ben. Dylik skrift är naturligtvis begriplig endast för den, som äger "nyckeln" till hemlig- heten, och är således ett slag af lönnskrift (eller "chiffer- skrift”). I ett fall är sådan lönnskrift mycket använd i det dagliga lifvet och i all synnerhet i tidningsprässen. S, k. psevdonymer (falska namn) äro nämligen ingenting annat än en lönnskrift, som använder vanliga bokstafs- grupper i en helt annan betydelse,” än de annars äga, nämligen såsom förklädnad för författarens eget namn. Så
Källa: Project Runeberg ·