Sida 9
2. Om svensk skrift
OM SVENSK SKRIFT. 9
en: del "kortskvift; "t; ex, då oo s. v. är = och så vidare m. m. dylikt.
I den mån den svenska skriften är ljudskrift, har den till uppgift att medelst bokstäfver beteckna språkljuden, och detta så, att hvarje ljud motsvaras af sin särskilda bokstaf. Från detta ljudskriftens ideal afviker emellertid för närvarande svenskans, liksom alla öfriga kulturspråks, skrift på mångfaldigt sätt, ehuru afvikelserna hos oss äro mycket färre än t. ex. 1 dansk, fransk och engelsk skrift; å andra sidan äro de betydligt flera än t. ex. i finsk, italiensk och spansk skrift. De viktigaste afstegen från uttalsgrund- satsen eller den fonetiska stafningsgrundsatsen äro följande:
1. Samma ljud betecknas ofta med olika bokstäfver, t. ex. /-ljudet med /, g, i, e i jag, göra, ingeniör, lineal; k-ljudet med k, g, q, ci trakt, uppbragt, qvinna, Oscar; v-ljudet med v, fi positiv, lif; sj-ljadet med g, i, j i gentil, portion, justera ; ng-ljudet med g, n i lugn, lunka; å-ljudet med å, o i hål, kol; ä-ljudet med ä, e i häst, mest; s-ljudet med s, c, z i så, cigarr, zink. Hit hör äfven det förhållandet, att de flästa "stora" bokstäfver hafva ett väsentligen annat utse- BIde ande små Feta ex od bd Eke. Gr Ad MON 0 nt Hr Or UV. bet. Aändamal.. man. medelst skillnaden mellan stora och små bokstäfver vill vinna (se sid. 6—7), tillgodosåges naturligtvis lika bra, om man nöjde sig med att låta de stora bokstäfverna med bibe- hållande af samma form, som tillkommer de små, skilja sig från dessa sednare endast därigenom, att de vore värk- ligt större. ;
2. Olika ljud betecknas ofta med samma bokstaf, t. ex. d- och t-ljuden med d i bod, gods; e-, ä-, a-. och J-ljuden med e i ser, vers, pension, lineal; f- och v-ljuden med fi skymf, kalf; g-, J-» k-, ng- och sj-ljuden med gi dag, arg, bogsera, vagn, passagerare; k- och ftj-ljuden med ki staket, kesa; n- och ng-ljuden med n i vin, vinka; o- och å-ljuden med 0 i god, kom; y- och ö-ljuden med y i yrke, fyrtio.
53. £tt ljud betecknas ofta med två eller tre bok- stäfver, hvilka till på köpet ofta icke äro de samma i det ena fallet som i det andra (jfr 1 ofvan), t. ex. &-ljudet med c+h i och; det s. k. ng-ljudet med n+zg i ung; dets. k. tj-ljudet med 147 och k+j/ i tjur, kjortel; det s. k. sj-ljudet
Källa: Project Runeberg ·