Read Runeberg

Rättskrifningens grunder

Originalsida 10
Originalsida 10
Originalsida 10
Originalsida 11
10–11

Sida 10

2. Om svensk skrift

10 RÄTTSKRIFNINGENS GRUNDER.

med s+j, s+k, c+h, gte, sS+t6, sS+i, t+1, st+h 1 sju, sked, choklad, bagage, disciplin, revision, auktion, shirting och med s+k+/, s+t!+/, stc+h, s+s+i 1 skjul, stjäla, dusch, Mission.

4. Två ljud betecknas stundom med en bokstaf, t. ex. k-ljud + s-ljud med x i lax; t-ljud +s-ljud med 2 i trapez.

5. Ljud förekommer stundom, utan att det betecknas genom någon bokstaf, t. ex. s-ljudet i patient, e-ljudet 1 abe-bok.

6. Bokstaf förekommer ofta, utan att den betecknar något ljud, t. ex. c i scen, excellens; d i djup, ondt, äldst; ce i glace, Charlotte; f i hafva; g i gjuta, morgse; hi hjul, hvem, åh; 1 A ljus, verld; p i psalm; r i atelier, chiffonier; 's 1 logis; FL dessert.

$ 5. Nu nämda oregelbundenheter 1 vår hittills gängse skrift bero på följande omständigheter, genom hvilka de visserligen kunna förklaras, men endast i jämförelsevis ringa mån försvaras”): |

1. Skriften återger ofta det forna svenska uttalet och har, då detta under tidernas lopp på mångfaldigt sätt förändrats, icke genom vidtagande af motsvarande förän- dringar bragts fill öfverensstämmelse med det nya uttalet. Detta är förklaringsgrunden till de flästa oegentligheterna 1 vår skrift, t. ex. till stafningarna hjul, hvem, djup, gjuta, ljus, stjäla, skina, kind, göra, varg, -vagn m. f., hvilka alla för några hundra år sedan voro goda uttryck för det då- tida uttalet. Den, som anser det vara nyttigt, att vår nuvarande skrift på detta sätt stundom anger icke det nutida utan det forna uttalet, säges hylla här/edningsgrund- satsen eller den etymologiska (= som anger ursprunget) stafningsgrundsatsen. Detta uppfattningssätt saknar emeller- tid allt berättigande. För den efter ordens ursprung for- skande vetenskapsmannen är det påpekade förhållandet i alla fall känt, och för honom äro därför dessa medelst stafningen gjorda antydningar öfverflödiga. För den stora

”) Jfr i fråga om 1—3 nedan E. H. Lind: Om rättstafningen. Dess uppgift och dess öden i vårt land (Verdandis Småskrifter n:o 36) sid, 16 ff.

Källa: Project Runeberg ·