Sida 11
2. Om svensk skrift
OM SVENSK SKRIFT. 11
massan, hvars gagn en praktisk skrift har att i första rummet tillgodose, äro de nämda upplysningarna — hvilka för öfrigt icke utan särskild undervisning till sin rätta betydelse uppfattas — värdelösa och bereda sålunda alldeles onödiga svårigheter vid skriftens inlärande.
2. Vi ha från främmande språk lånat en stor mängd ord, men vid införandet af dylika lånord har man mycket ofta underlåtit att ändra den stafning, som de ägde i det främmande språket, äfven om den i hög grad stred mot de för svensk skrift gällande reglerna. Så förklaras sådana besynnerliga skrifningar som t. ex. cigarr, psalm, zink, scen, disciplin, choklad, gentil, bagage, justera, dusch, revision, mission, auktion, portion, patient m. fl. Att bibehålla dylika oregel- bundenheter är naturligtvis oförsvarligt, dels emedan det stora fertalet af lånade ord — uppgående till många tusenden — redan i sin stafning försvenskats, och man icke inser, hvarför ett mindretal skulle behandlas annor- lunda och därigenom vålla svårigheter för den, som icke känner de främmande språk, hvarifrån de lånats; dels emedan ingen hänsyn till utländskt stafsätt bör få göra sig gällande i fråga om svensk skrift, hvilken ju icke är till för utländingars nytta eller nöje, utan för svenskars. Något helt annat är, att man icke bör försvenska stafningen af sådana ord, som icke äro eller åtminstone ännu icke hunnit blifva verkliga /Jånord i svenskan, utan som äro främmande ord, detta antingen emedan de endast tillfälligt- vis i svenskan användas, såsom t. ex. petit maitre, chic, courtoisie, fin de sitcle; eller emedan de förekomma, visser- ligen regelbundet, men endast inom en begränsad krets af personer, till hvilkas internationella (= mellanfolkliga) yrkesspråk de höra, t. ex. contumaciter (1 juridik), asymptot (i matematik), oxygen (i kemi), zodiak (i astronomi). Dessas stafning bör icke försvenskas, och det af den naturliga orsaken, att en sådan åtgärd ingenting skulle tjäna till. De personer, af hvilka och till hvilka dylika ord användas,
måste nämligen i alla fall känna till det — främmande eller internationella — språk, hvarur orden hämtas. Där- emot bör hvarje — om ock ursprungligen främmande —
ord, som af hvarje svensk användes eller förstås, erhålla medborgarrätt 1 svensk skrift, liksom det för länge sedan erhållit sådan i svenskt tal.
men
Källa: Project Runeberg ·