Sida 11
II. Befästningar
Den höga sandåsen, som från 1300-talet bar namnet Brunkeberget, stupade mot strömmen, genom hvilken han blifvit afskuren, den ström, som på norra sidan skilde stadsholmen från fastlandet. Mellan branten och vattnet fanns en plan yta, smalast i midten, den s. k. sandbron med dess kapell, i hvilket vägfarande, vare sig de foro bort eller hunno sitt mål, hängåfvo sig åt sin andakt, förhoppningarnas eller tacksägelsens, vidare åt väster, där sankt Klaras kloster låg, och åt öster, där sankt Jakobs kyrka var anlagd. Mellan sandbron och den egentliga stadsholmen låg den vida mindre holme, hvilken erhållit namn af det därstädes under 1300-talet anlagda Helgeandshuset eller hospitalet. Från denna holme gick en bro öfver till den norra malmen (sandbron) och en annan till stadsholmen.
Det yttre norra porttornet låg på den norra änden af Helgeandsholmen. Där var uppenbarligen dess rätta plats: för den fiende, som ville anfalla, bereddes en svårighet därigenom, att man måste närma sig porten på den norra, timrade bron, hvilken icke hade en så synnerligen stor bredd. Att det yttre porttornet verkligen hade detta läge omtalas i en anteckning i Stockholms stads jordebok för år 1490: Johanniterbröderna i Eskilstuna uppläto till staden, efter 'vår herres och höfvidsman hr Sten Stures och rikets råds vilja och samtycke, all den byggning i mur, grund och källare, som sankt Johannes ordens kloster i Eskilstuna hade på Helgeands holme nordan staden, hvad byggning det helst var med sten eller trä, hvilken tomt är liggande vestan den
Källa: Project Runeberg ·