Sida 29
IV. Slottet
IV.
Slottet.
Den ståtligaste byggnaden, kyrkan ej undantagen, var slottet, konungaborgen, som, på samma gång den af stadsborna betraktades nästan med helig vördnad, likväl för dem i viss mån personifierade gisslet, det där ständigt susade kring deras öron under medeltiden.
Att här ej från ortens första bebyggande anlagts ett slott i egentlig bemärkelse torde vara alldeles oomtvistligt, men intet finnes som utesluter möjligheten af att, på den sandås, där Stockholm småningom uppväxte, långt före den historiska tiden funnits en ringborg eller stenskans, som skyddade en eller flera träbyggnader. I tidernas längd anlades här en mera fästningslik byggnad, ett massivt rundtorn, som omgafs med vallar och utanverk. Invid detta torn reste sig ett större aflångt fyrkantigt hus, förmodligen detsamma, som sedan kallades Adelhuset, d. v. s. hufvudbyggnaden, och som sannolikt redan fanns i Birger Jarls tid. Ett pergamentsbref dateradt 1281 15/8 »apud (vid) Stokholm» tyder på att någon herremansboning (slott, borg) redan då var belägen i stadens omedelbara närhet. Till denna i väster belägna länga slöto sig byggnader äfven åt de öfriga tre väderstrecken, hvilka tillsammans bildade det gamla slottet, som omslöt den lilla borggården med det på denna belägna hufvudtornet. I bredd med den
Källa: Project Runeberg ·