Sida 30
IV. Slottet
lilla borggården, men närmare sjön låg Smedjegården och i norr om dessa båda gårdar utbredde sig den stora yttre borggården (den äldre förgården). Något närmare om slottet under medeltiden känner man ej. Visserligen finnas i Styffes Bidrag till Skandinaviens historia II, några små antydningar, och i Scriptores Rer. Svec. omtalas, att 1457 10/12 en mur på norra sidan blåst ned. Detta är också allt. Till sina äldsta delar jämnårigt med staden eller måhända äldre än denna och afsedt till försvar af Mälarinloppet, utgjordes Stockholms slott eller Stockholms hus sålunda vid medeltidens slut at en oregelbunden massa murlängor, torn och hus, som höjde sig på nordöstra krönet af stadsholmen och bildade knäppet i den ring af befästningar, som följde dess stränder. Norra och östra sidorna torde då hafva höjt sig direkt ur Norrström och blickade ut öfver betydligt bredare vattenytor än nu, omgifna af skogbekrönta åsar och holmar. Öfver det hela höjde sig då som senare det stora med kartover, slangor och falkonetter bestyckade hufvudtornet, »kärnan», senare efter sin tornprydnad kalladt Tre Kronor.
Redan under medeltiden hade slottet mänga gånger hemsökts af eldsvådor, och af en sådan härjades det också i början af konung Gustafs tid (1525). Kungsmaket och sölfkammaren förstördes samt jämte dem äfven det hvälfda rum, i hvilket rikets äldre handlingar förvarades.
»Af slottet mellertid upbran en del, aldrigh förvinna kan Sverige den skade, thärföre at then eld monne och göre rickzens dokumenter till glödh — — — — — — — — — the älsta och bästa i tiockt hvalf med lås inlästa.
Källa: Project Runeberg ·