Sida 34
IV. Slottet
Den ur konstnärlig synpunkt mera betydande verksamheten vidtager först under konung Johans tid (1568—92), och det var under dessa år, som slottet efter hand antog en nyare och mera praktfull gestalt. Arbetet leddes till en början af den välbetrodde och förfarne svensken Anders Larsson (A. målare), som en tid varit sysselsatt i Reval, men sedan 1565 efter Mäster Jörens död fått att göra med slottsbygget. År 1571 erhöll han den nye konungens fullmakt öfver samtliga ämbetsmännen på Stockholms och Svartsjö slott, och i denna egenskap kvarstod han till 1576, då han efterträddes af belgaren Willem Boy. Denne, som genom börd och uppfostran tillhör den flamska konstnärsskolan, är sedermera den egentlige byggmästaren, ehuru man ej får förbise, att konungen själf ofta gripit in både som förslagsställare med egenhändiga ritningar och som kritiker af byggmästarens planer.
Det är äfven nu under de första åren hufvudsakligen fråga om inrednings- och dekorationsarbeten, i de rum å södra och vestra sidan af Smedjegården, som bebos af det kungliga paret. — Härefter företagas de stora till- och ombyggnaderna af västra längan utmed yttre borggården, af tornet Tre Kronor, samt af norra längan med slottskapellet. Gaflar och portaler uppsättas, tak, gångar och trappor ordnas och slottet erhåller efter hand en rikare och mera renässansmässig karakter.
Grupperingen af den sålunda tillkomna byggnadskomplexen är densamma som under medeltiden kring de tre borggårdarna: den stora och den lilla borggården samt Smedjegården. Utanför
Källa: Project Runeberg ·