Sida 51
IV. Slottet
I det skick slottet vid denna tid befann sig, företedde det en stark blandning af stilarter. Grundstommen och en stor del af murverket var ett verk af medeltiden, hvars karakter torde hafva framträdt mångenstädes i det inre, framför allt i de oansenligare lokalerna i de nedre våningarna. Dess drag återfinnas äfven i anordningen af norra längan med slottskyrkan, de framspringande stora takhufvarna och den gröna gången, om också detaljerna här voro af renässanskarakter. Spåren af en tysk, mera naiv renässansuppfattning ha vi att söka i Paul Schütz’ och förmodligen äfven i Anders målares arbeten samt å de äldre delarna af inredningen. Med Willem Boy och Johan III gör sig en mera klassisk och lärd skiftning gällande efter antika — och då förmodligen genom arkitektböckerna: Vitruvius, Serlio och deras bearbetare och öfversättare förmedlade — eller efter flamska förebilder. Denna har gifvit detaljerna både i det yttre och i det inre deras väsentliga karakter. Härpå följer slutligen ett inflytande af den holländska högrenässansen från en tidpunkt, då denna började att luta mot den klassiska senrenässansen. Denna stilblandning och de osökta pittoreska och stämningsfulla effekter, som därigenom uppkommit, gåfvo åt byggnaden dess behag och intresse. — Men härtill kommo naturligtvis de minnen af fyra århundradens historia, som voro förbundna med den åldriga byggnaden. Den hade som en mänsklig karakter utvecklats och omdanats genom växlande öden under tidernas lopp, och det gamla tornet Tre Kronor verkar på fantasien nästan som en historisk personlighet.
Men det var också såsom dessa underkastadt förgängelsens
Källa: Project Runeberg ·
