Sida 63
V. Kyrkor och offentliga byggnader
när Sten Sture d. ä. 1497 7/8 sålde ett hus med därtill hörande stenbodar, hvilka voro belägna »mellan torget och kyrkogården samt mellan gamla rådstugan och Erik Johanssons hus». Äfven omtalas 1554 12/11 i stadens tänkebok med anledning af en bestraffning, att den dömda skulle »anammas in i gambla rådstuffwan», där huden skulle slitas af henne.
Antagligen var det nya rådhuset beläget invid det gamla, och möjligen voro båda husen förenade, Någon närmare kännedom om dess utseende under äldre tider har man ej. I den stora eldsvådan 1419 blef det sannolikt ganska ramponeradt; troligt är i öfrigt, att rådhuset i Stockholm aldrig varit af synnerligen framstående arkitektur.
Huru mycket utvecklingen af stadsväsendet i Sverige stod efter hvad utlandet i sådant afseende hade att uppvisa, framgår icke minst af de svenska rådhusens oansenlighet. Med egna ögon kunna vi visserligen icke öfvertyga oss härom, eftersom svårligen i någon svensk stad nu finnes ett rådhus, som bevarat det utseende det under medeltiden erhållit, men just denna omständighet, att intet rådhus hos oss finnes i behåll från medeltiden som minnesvård af dess byggnadskonst, torde i viss mån — med fullt erkännande af de senare seklens nyhets- och förstörelselusta — få anses gifva en antydan därom, att de gamla rådhusen ej ägde några egenskaper, som kunde föranleda deras bevarande: man tänke blott, i motsats, på de gamla tyska och i all synnerhet på de gamla nederländska städernas praktfulla rådhusbyggnader, som ännu i dag kraftigt vittna om forna tiders konst. Direkta antydningar om oansenligheten af rådhusen hos oss lämnas för öfrigt i
Källa: Project Runeberg ·
