Sida 62
V. Kyrkor och offentliga byggnader
nedrifvet. Visserligen säger konung Johan III i en skrifvelse af 1588 5/4, att han ämnade låta uppbygga en kyrka på den plats »där Svartmunkeklostret stått», men huruvida detta hänför sig till själfva klostret torde ej vara alldeles visst. Ännu 1573 11/7 och 1599 24/11 omtalas i stadens tänkebok en gränd, »som löper upp till Svartmunkeklostret», det är därföre högst sannolikt, att det delvis kvarstod ännu, när Karl Karlsson Gyllenhielm senare ägde tomten. Måhända få de äldsta delarna af detta hus, som nu upptager hela kvarteret Venus, räknas till de sällsynta byggnadsminnena från Sveriges medeltid.
Johanniskyrkan, som var belägen i stadens sydöstra del vid den n. v. Johannesgränden, omtalas ej i äldre handlingar, men sannolikt var den redan uppförd på 1400-talet. Den omnämnes 1527 15/11, då konung Gustaf bortskänkte ett stenhus beläget »vid S:t Johannis kyrka» samt ännu 1533 6/2, då nämnde konung tillstädjer Sven Skute att från S:t Johannis kyrka återbörda tvenne stenhus vid Jerntorget, men år 1563 5/12, när sekreteraren Mårten Helsing af konung Erik XIV fick en tomt i förläning, säges denna tomt vara den, »där fordom S:t Johannis kyrka uppå stod». Kyrkan har sålunda blifvit endera uppbränd eller nedrifven under de mellanliggande 29 åren.
*
Bland stadens öfriga oftentliga byggnader intog rådhuset ett framstående rum. Under medeltiden såväl som ännu under senare hälften af 1700-talet synes det haft sin plats vid Stortorgets norra sida. Att det likväl ej alltid varit beläget på samma tomt som vid medeltidens slut framgår otvetydigt däraf, att redan på 1400-talet omnämnes gamla rådstugan, bl. a.
Källa: Project Runeberg ·
