6. Gustaf II Adolf

uppsatta, ordalag göra konungen afbön och det i sjelfva hertigarnas närvaro.

Mot sin mor iakttog Gustaf Adolf för öfrigt den mest sonliga vördnad och undergifvenhef. Då det gällde angelägna, för sjelfva riket vigtiga ärender, förblef han obeveklig; men eljest gaf han vanligtvis efter för hennes infall, ehuru närgångna de ofta voro både för hans anseende och bästa. Så t. ex. föll det henne in alt låta kalla sig de lappars och kajaners drottning, ehuruväl sonen vid sisla fredsslutet afsagt sig denna titel. Konungen i Danmark klagade och Gustaf Adolf bad; men förgäfves. Hon fortfor ända till sin död att kalla sig de lappars och kajaners drottning. Ingen af konungarne brydde sig slutligen derom.

Efter Karl Filips frånfälle förlorade hon lynne och krafter och drog sig nästan helt och hållet från verlden. De sista åren tillbragte hon i tysthet på Nyköpings slott, tillsammans med systern, prinsessan Agnes, samt sondottern, den lilla Elisabet Gyllenhielm, hvars barndomslekar utgjorde farmodrens ålderdomsglädje. Hon afled slutligen 1626, blef begrafven i Strengnäs domkyrka emellan Karl den nionde och hertig Karl Filip, samt lemnade alla sina hopsparda rikedomar åt Gustaf Adolf.

*

ÅTTONDE KAPITLET.

OM PRINSESSAN KATRINA.

Bland sex barn, som Karl den nionde hade med sin första gemål, furstinnan Maria, var Katrina den enda, som