Sida 55
TIONDE KAPITLET.
GUSTAF ADOLFS FĂRMĂLNING.
Enkedrottningen, rĂ„det och stĂ€nderna hade flere gĂ„nger uppmanat Gustaf Adolf att gifva riket en drottning, emedan dess framtida lugn berodde pĂ„ en stadgad tronföljd. Redan Karl den nionde hade för den dĂ„ blott sextonĂ„riga prinsen friat till Elisabet af England, en skön, Ă€del och hjeltemodig prinsessa, i allo vĂ€rdig maka Ă„t Gustaf Adolf; men hon hade just i samma dagar blifvit förlofvad med pfalzgrefven Fredrik, den sedermera sĂ„ olyckliga konung Fredrik af Böhmen. Flere Ă„r efterĂ„t gjordes giftermĂ„lsförslag frĂ„n WĂŒrtemberg; men Ă€nnu sörjande och saknande sin Ebba Brahe, lĂ€t konungen förstĂ„, att han hvarken ville höra talas om den wĂŒrtembergska eller nĂ„gon annan tysk furstinna.
Kurfursten Johan Sigismund af Brandenburg hade med sin gemÄl, Anna af Preussen, flera barn, bland hvilka Maria Eleonora utmÀrkte sig genom ovanlig skönhet. HÄret var mörkt, panna, nÀsa och ögonbryn höghvÀlfda, ögonen stora och mörkblÄ, vÀxten smÀrt, lynnet lifligt och nedlÄtande. Ryktet om hennes behag utbreddes kring Europa och vÀckte öfverallt uppmÀrksamhet hos de unga furstarna; Àfven i Sverge.
Redan 1615 bragtes Ä bane ett giftermÄlsförslag mellan Gustaf Adolf och den dÄ sextonÄriga furstinnan. Brandenburgska hofvet, som i afseende pÄ Ostpreussen lÄg i delo med konungen af Polen, sökte vinna styrka genom en förbindelse med Sverge, och gaf sina afsigter temligen tydligt tillkÀnna. Svenska sÀndebudet Birkholt fick frÄn alla hÄll höra lÄnga loftal öfver den unga furstinnans skönhet, dygder och förstÄnd. Lycklig, sade man, det land, hvars moder hon en gÄng blir. Han underlÀt icke att föra fram de betydelsefulla orden; men Gustaf Adolf ville icke lyssna dertill, och dÄ Birkholt den ena gÄngen efter
