Vetenskapliga tidsfördrif

lampa som tänder sig sjelf. Hon består inuti af en glasklocka, fyld med vätgas, som framställes medelst utspädd svafvelsyra och ett stycke zink. Om man trycker på en ofvanpå apparaten befintlig knapp, strömmar vätgasen ut och träffar en platinasvamp, hvilken, verkande såsom syrsättningsmedel, antänder vätgasen. Den derigenom åstadkomna lågan tänder en liten oljelampa, som är stäld i gasströmmens riktning. Denna ganska sinnrikt inrättade lampa är känd under namnet Gay-Lussac's elddon. På samma sätt som vid detta instrument kan i många andra fall platinasvampen endast genom beröring åstadkomma en mängd kemiska reaktioner. Sålunda om man i ett kärl, innehållande knallgas, som utgöres af en blandning af två volymer vätgas och en volym syrgas, inkastar en bit platinasvamp, skola genast de begge gasarterna förena sig med hvarandra under en stark knall. Om man vid en lamplåga upphettar en platina-spiral till rödglödgning och sedan hastigt sticker ned den i ett glas med eter, så fortfar platinan att glöda längre tid än den skulle hafva gjort i luften, der den nästan ögonblickligen skulle hafva afkylts Detta kommer sig genom den syrsättning af eterångorna, som platinan framkallar. Man kallar detta lampan utan låga. Dessa platinans märkvärdiga verkningar i afseende på kroppars syrsättning, som man ännu icke lyckats förklara, kallades fordom katalytiska verlmingar. Men ett ord, huru grekiskt det än är, är likväl icke någon teori, och det är i alla händelser bättre att erkänna sin okunnighet än gifva sig sken af att vara i besittning af ett vetande. Vetenskapen är rik nog för att ha råd till att öppet och ärligt erkänna sina tvifvelsmål och sin osäkerhet. Då man studerar naturen, får man ofta tillfälle att erfara detta, och man träffar emellanåt på sakförhållanden, som kunna vara till nytta och med fördel användas, men det oaktadt kunna deras förklaring och verkliga orsaker länge nog förblifva fördolda äfven för det skarpasta öga och det mest genomträngande förstånd. Visserligen har det beundransvärda sätt, på hvilket vetenskapen finner användning, slagit oss