Sida 209
5. Kemi utan laboratorium
KEMI TITAN LABORATORIUM. 209
l:o. Fosforescens i följd af förhöjd värmegrad. Bland föremål, som i hög grad ega denna egenskap, kan man nämna vissa slag af diamanter, de färgade arterna af flusspat, några andra kalkmineral och de under namn af konstgjord fosfor kända svafvelföreningarne, då nemligen dessa kroppar förut utsättas för ljusets inverkan.
2:o. Fosforescens i följd af mekanisk inverkan. Denna visar sig, då man gnider vissa kroppar mot hvarandra eller mot ett hårdt föremål. Då man i mörker gnider tvenne qvartskristaller mot hvarandra, ser man rödaktiga gnistor, och krossar man ett stycke krita eller socker, utveckla äfven dessa ljus.
3:o. Fosforescens, framkallad genom elektricitet. Denna yttrar sig genom det skimmer, som visar sig vid utvecklingen af induktions-elektricitet eller då den elektriska urladdningen fortplantas medelst förtunnade gasarter eller ångor.
4:o. Spontan (sjelfalstrande) fosforescens. Denna kan man, såsom allmänt bekant är, iakttaga hos många lefvande djur såsom lysmasken, eldflugan, noctilucan m. fl. samt äfven hos växt- och djurämnen, kort innan de börja undergå förruttnelse; likaledes visar den sig äfven hos vissa växter under blomningen.
öro. Fosforescens, framkallad genom insolation (utsättande för solen) eller ljusets inverkan. »Denna består deruti» säger Becquerel, »att om man under några ögonblick utsätter vissa oorganiska eller organiska ämnen för solljus eller dagsljus eller för strålarne från någon annan temligen stark ljuskälla, blifva dessa ämnen ögonblickligen sjelf lysande och utveckla då i mörkret ett ljus, hvars färg och styrka äro beroende af dessa ämnens natur och beskaffenhet; det af dem utsända ljuset aftager gradvis i styrka men fortfar under olika tidslängd alltifrån några sekunder till flera timmar. Då man ånyo utsätter dessa ämnen för ljusets inverkan, visar sig samma företeelse. Styrkan af det efter insolationen utsända ljuset är alltid mycket mindre än hvad det är hos den källa, hvarifrån ljuset kommit. Det synes, som om dessa företeelser först blifvit iakttagna hos ädelstenar, sedermera år 1604 hos den brända stenen från Bologna,
Källa: Project Runeberg ·
