Vetenskapliga tidsfördrif

sidan af maskinen befintlig häfarm, som medelst ett snöre flyttar vagnen tillbaka i sin bana och i samma ställning som vid början. Under denna förflyttning, som går ganska hastigt för sig och verkställes medelst en mycket enkel mekanism, meddelas åt cylindern en kringgående rörelse, denne vänder sig kring sin axel, och papperet, som sitter fästadt på cylindern, deltager i denna rörelse, hvarigenom det förflyttas ett så stort stycke, som motsvarar afståndet mellan två rader.

Vid skrifningen använder man begge händerna och nedtrycker efter hvarandra de tangenter, hvilkas motsvarande bokstäfver man vill använda.

När man skrifvit ett ord, måste man trycka på träskifvan nedantill på klaviaturen, hvarigenom afstånden mellan orden åstadkommas. Så snart klockan höres pingla, måste man trycka ned häfstången på högra sidan af maskinen. Om ordet då icke är fullt utskrifvet, kan man ännu trycka ett par bokstäfver till, men om det icke kan afslutas dermed, så behöfver man blott trycka på bindestreckets tangent, för att återstoden af ordet skall komma på nästa rad.

Papperet, på hvilket man skrifver, får icke vara bredare än cylindern är hög, men det kan väl vara smalare; sålunda kan man på cylindern anbringa t. ex. ett kuvert, ett brefkort medelst en rörlig klämmare af metall. Om papperets bredd är af maskinen begränsad, så är detta deremot icke förhållandet med dess längd, ty skriften kan bli hur lång som helst.

Cylindern, omkring hvilken papperet är lindadt, är gjord af en temligen hård guttaperka-massa, som i väsendtlig män bidrager till åstadkommandet af ett vackert tryck.

För att göra vår beskrifning fullständig är nödvändigt att här redogöra för den mekanism, hvilken hör till det med bläck genomfuktade bandet. Detta, som befinner sig mellan bokstafven och papperet, mot hvilket trycket sker, följer vagnens rörelser och afrullas på så sätt, att två hvarandra följande bokstäfver aldrig träffa samma punkt. Under denna rörelse går det från ett bläckhorn på högra sidan till ett