Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord

Ej särdeles långt från Les Eyzies ligger tätt invid jernbanstationen Condat, bland de berg, som begränsa den der befintliga floddalen en temligen ansenlig höjd, nära invid hvars topp den forna grottstationen Badegoule haft sin plats. Någon verklig grotta finnes ej mer qvar, såvida en sådan någonsin funnits, men en mäktig, hård breccia utbreder sig i stor utsträckning utefter kullens sluttning, och massor af flintskärfvor och ben ligga strödda på marken. Det är onekligen med en egendomlig känsla man här, vandrande mellan yppiga vinrankor och fikonträd, hvarmed kullen är planterad, under söderns brännande sol, plockar upp det ena benet efter det andra af renen, nordpolsländernas kanske mest karakteristiska djur, hvilket på denna station lemnat efter sig särdeles talrika qvarlefvor. Här blänker äfven emot oss i solen en eller annan sällsynt bit af bergkristall, som af forntidens folk användts till smärre dyrbara redskap och för detta syfte förts hit ända från Pyreneerna. Nu befinna sig föremål af alla dessa slag uppe vid jordytan, genom gräfning och plöjning dit uppkastade ur den underliggande breccian.

Ej långt från denna grottstation finnes i omgifningarna af den lilla staden Brives en hel följd af grottor och grottstationer, af hvilka några ega ganska stort intresse, synnerligen Chez-Pourré, hvilken genom sina redskaps form ställer sig vid sidan af Le Moustier; många af dessa redskap äro emellertid af brist på flinta tillverkade af hvit qvarts.

Då vi redan besökt så många grottor, vilja vi till slut endast styra vår kurs till Bruniquel, som ligger i närheten af Montauban. Bantåget stannar i en