Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord

med små redskap af flintskärfvor, hafva nått så pass långt i konstnärlighet. Man har emellertid äfven bland nutidens vilda folk exempel på liknande förhållanden. Särskildt bör påpekas, att tschuktscherne i Norra Amerikas nordligaste trakter utföra afbildningar af renar och isbjörnar, hvilka i ej ringa mon påminna om La Madelaine-tidens. Äfven de råa bosjesmännen i Afrika framställa på ett liknande sätt sitt hemlands djur m. m., då deremot de något högre stående negrerne aldrig af egen drift åstadkommit något dermed jämförligt. Man får icke deraf, att ett folk lärt sig att afteckna några föremål efter naturen eller eljest visar några spridda drag af kultur, sluta till en verkligt andlig utveckling i allmänhet. Men under gynsamma förhållanden kunna sådana kulturfrön spira upp till en sjelfständig civilisation.

Huruvida emellertid Vézèredalens grottfolk skulle varit i stånd att låta en verklig civilisation växa upp, det veta vi ej. Vi kunna blott spåra en långsamt fortgående utveckling från Le-Moustier-grottans tid till Cro-Magnon-grottans, vidare till Gorge d'Enfers och Laugerie Hautes och slutligen från dem till Les Eyzies', Laugerie Basse's och La Madelaine's. Derefter försvinna dock spåren af denna vaknande kultur; grottmenniskornas konst har ej gått i arf till de folk, som närmast efter dem bebott dessa nejder.

Efter ofvangifna skildring af Vézèredalens grottor och af den kultur vi af de der tillvaratagna redskapen och öfriga föremålen kunnat sluta oss till, vilja vi kasta en blick på ett par andra grottstationer i Frankrike för att derigenom få en något mer omfattande insigt i beskaffenheten af detta lands grottor.