Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord

grad troligt, att på denna tid mammuten blifvit mycket sällsynt, och att menniskorna derför blott undantagsvis kommit i beröring med den. De tillvaratogo dock upphittade stycken af dess betar för att deraf tillverka hvarjehanda föremål. Att den ännu ej varit alldeles utdöd, kunna vi inse deraf, att dess benkotor (bäckenben m. m.) då och då anträffats i grottorna, dit de utan tvifvel af grottmenniskorna transporterats för det tillhörande köttets skull; ty det är ej antagligt, att dessa menniskor, såsom någre trott, burit hem gamla benkotor såsom kuriositeter e. d. Så trogna afbildningar af mammuten som af renen, vildhästen, bison m. fl. eger man emellertid ej, ty äfven den inristade bild af detta djur på en elfenbensskifva, som anträffats vid La Madelaine, lemnar, då man betraktar originalristningen, i tydlighet alltför mycket öfrigt att önska, hvarför den ej heller här återgifvits i afbildning.

Vi få ingalunda glömma den vigtiga grottstationen Solutré ej långt från Lyon, hvilken är särdeles bekant genom en karakteristisk form på de der funna flintredskapen; dessa äro mycket väl huggna, platta spjutspetsar (Bild 40), nästan lika en senare stenålders; på grund af deras anträffande tillsamman med mammut och ren och andra dylika djur och af sparsamheten af benredskap, förlägger man, ej utan skäl, denna station till tiden mellan Le Moustier och La Madelaine, synnerligen emedan, såsom ofvan är nämndt, dylika spjutspetsar äfven anträffats vid Laugerie Haute. Det är dessa redskap, hvilka gifvit anledning till uppställande af en särskild typ: »Solutrétypen». Äfven åtskilliga andra grottor finnas i