Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord

Frankrike, t. ex. den bekanta Aurignac, der Lartet gjort intressanta fynd. Då emellertid denna grotta genom de resultat, som framgått af de senaste undersökningarna af Trutat och Cartailhac, synes hafva förlorat sin karakter af begrafningsgrotta från den äldsta stenåldern, lemnas ej här någon närmare redogörelse derför. — Bild 40. Flintredskap af Solutré-typen. Nat. storl.

Vi hafva sålunda lärt känna de vigtigare af Europas gamla grottstationer, de fynd som i dem gjorts och de slutsatser man af dem dragit med afseende på de forntida menniskornas lefnadssätt och kultur. Dessförinnan hafva vi sökt kasta en blick in i den ålder, från hvilken de i flodbäddarnas grus funna föremålen stamma. Nu skola vi försöka samla alla de spridda dragen till en bild, en öfversigt af menniskoslägtets äldsta utveckling i vår verldsdel. Om menniskan fans till redan i tertiärtiden, det måste vi, såsom nämnts, hur sannolikt det än må vara, lemna åt kommande forskningar att med säkra skäl bekräfta. Under istiden, qvartärtidens början, hafva vi ej heller ännu funnit hennes spår så ojäfaktiga som den skeptiska vetenskapen fordrar. Fynd af menniskoredskap tillsamman med ben af flodhäst och fornelefant m. m. i mellersta Europa tala dock så starkt för vårt slägtes tillvaro under, eller i annat