Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord

bebodde Europas mark. Dessa intyg bestå så godt som först och sist utaf redskap af flinta, otvetydigt slagna af menniskohand. Det var just dessa, som Boucher de Perthes upptäckte och för hvilkas härledande från menniskan han hade att uthärda en så hård strid. Numera tviflar ingen derpå. Prestwich framtog sjelf dylika verktyg tillsamman med mammutlemningar ur orubbade lager i Sommes flodbädd, och sedan hafva många forskare, sådana som Evans, Christy, Flower m. fl., lyckats att göra detsamma. Vid närmare påseende befans t. o. m., att dylika redskap, tagna i en engelsk flodbädd, mer än ett århundrade förvarats i samlingar i England, och då man på den angifna fyndorten granskade denna flodbädd, hittade man ännu flere exemplar deraf tillsamman med ben af de utdöda djuren.

Men huru äro då dessa märkvärdiga flintredskap beskaffade? Oaktadt de såväl till storlek som form äro något vexlande, kan man dock bland de egentliga, afsigtligt tillhuggna formerna urskilja tvänne hufvudsakliga slag, nämligen de ovala och de åt ena änden tillspetsade. Storleken vexlar mellan 2 och 10 tum, de flesta äro dock omkring 4 till 6 tum långa. Begge formerna äro oftast något tillplattade från sida till sida. Den ena af dessa former, den mot ena änden tillspetsade, som man vanligen benämner spjutspetsar, och hvaraf ett karakteristiskt exemplar från England är i naturlig storlek återgifvet å titelbilden, är mot den bredare änden något tjockare och der är den äfven gröfst tillhuggen, i det att stora skärfvor i temligen obestämda riktningar afslagits. De båda längskanterna, hvilka än