Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord

undersökningarna har man att tacka för månget intressant fynd. Han känner här hvarje vrå, och vi följa honom derför uppmärksamt omkring, låtande honom utpeka för oss alla ställets märkvärdigheter, hvilka för honom tydligen äro de förnämsta i verlden. Stugan, om vi så få kalla den, har till golf ett väldigt nedramladt klippstycke, och under detta ligger ett stort parti af breccian. För att komma åt denna breccia har man derför måst gräfva sig under klippstycket, och det är dessa gräfningar vi nu vilja bese. Den lille mannen tänder sin lykta, och vi nedstiga efter honom i en slags mörk källare och derifrån följa vi honom, krypande på händer och fötter, genom trånga, krokiga, underjordiska gångar, gräfda med otrolig möda af vår värd och den om undersökningen af Laugerie Basse mycket förtjente Elie Massénat. Här, i dessa mellan klippstycken slingrande gångar, visar man oss platsen för hvarje vigtigt fynd. Der och hvar ligga ännu flintspån och små högar af djurben och horn, af hvilka en sådan mängd anträffats vid gångarnas gräfning, att man låtit ej obetydligt ligga qvar för kommande besökare. Vi se der renhorn samt ben af ren, bison och häst, och om lyckan är oss bevågen, finna vi äfven ett och annat renhorn bearbetadt af menniskohand, på hvilka alla saker solens strålar icke fallit sedan grottmenniskornas tid. Ännu finnes här under detta klippblock, som utgör bostadens golf, ett stycke qvar af den intressanta breccian, hvilket man ej vågar röra, af fruktan för att blocket, med sin nuvarande boning, skall ramla ned. Då vi åter från dessa mullvadsgångar uppkommit i dagsljuset visar man oss den