Sida 18
f>0 TYPOGRAFTIDNING
N:r Ii'
Själfva tryckningen i färg är ganska enkel. Först trycker man med en slät undertrycksplatta rödt, blått eller grönt, därpå med chaostypiplattan i guld- eller silfverbrons och förskjuter sedan punktnrerna en kvart-petit åt sidan ocli nedåt; därefter tryckes ofvanpå bronsen med någon mörkare färg, beroende på grundtonen. Genom punkturförskjutningen uppstår å ena sidan skug-
for och å motsatta sidan skymtar bronsen fram och ommer därigenom äfven plattans mönster att plastiskt framträda.
Vi hoppas inom kort såsom bilaga till Typograftidning kunna lemna ett i färg utfördt profkort på detta säregna tryck.
Om materialens behandling i boktryckerier.
(Af F. S.)
5. Trycket.
ar man vid kolumnernas ombindning undvikit hopknutna snören samt gifvit akt, på att de undan-stuckna snörändarne äro synliga, torde det vara lätt för tryckaren att vid snörupptagningen undvika bok-stäfvernas omkullfallande kring kolumnen. Händer detta ändå, så bör han alltid ställa de omkullfallna bokstäfverna med signaturen bakåt, men ej, som vanligt sker, vända dem upp och ned, så att „flughufvuden" uppstå vid tryckningen; bokstafvens bild skadas om den tryk-kes emot den hårda järnskifvan. En omsvängd bokstaf borde alltid blifva observerad af en uppmärksam revi-derläsare lika lätt som ett nflughufvud". För öfrigt bör äfven tryckaren lägga märke till det ställe, där bokstäfver omkullfallit, och antingen själf läsa öfver det eller göra sättaren eller reviderläsaren uppmärksam därpå.
Förr än tryckaren skrufvar fast formen, bör han öfvertyga sig om att den står i rät vinkel. Af ett två gånger hopviket pappersark får han vinkelmått och lineal, men aldrig bör man lämna sådana värktyg af järn i hans hand, ty de innebära en altför stor fara för stilmaterialen. Råkar något i olag vid formen, bör han alltid tillkalla sättaren, men aldrig själf försöka sig vid satsen.
Förr än formen lyftes upp, bör tryckaren öfvertyga sig om att den håller; är den upplyftad, bör han väl och försiktigt rengöra den på undre sidan antingen med en trasa eller borste; likaledes bör fundamentet vara rent. Ar formen i prässen, bör han skrufva upp och klappa den försiktigt, men icke bearbeta den som en rasande trumslagare sitt kalfskinn.
Första afdraget bör göras så svagt som möjligt; bättre är att hjälpa par tre gånger efter, än att taga det för starkt.
Vid revideringen följes samma regler som vid korrigeringen. Förr än sättaren lämnar prässen, bör han öfvertyga sig om att inga stilar ligga kvar; äfvenså bör tryckaren, innan han slutar formen igen, se efter att intet ligger på den.
Uppstå under tryckningen spetsar, bör man taga det onda vid roten. Sättaren bör därom underlättas; denne tar då bort stegen från kolumnens vänstra sida och undersöker radernas utslutning, undanskaffar krokiga mellanslag, bokstäfver och alt som kan ge anled-
ning till misstanke. Tryckaren bör ej befatta sig härmed, allra minst bearbeta spetsarne uti sluten form med hammare och ål.
Är formen uttryckt, bör maskinmästaren sörja för att den, såsnart den är vaskad, omedelbart befordras till sätteriet och icke blir lämnad på vaskbordet tills alla kolumnerna äro garnerade med svibelfisk. Äfven bör maskinmästaren se efter att till vaskningen icke begagnas alt för slitna borstar, så att stilen kommer i för nära beröring med träet. (Forts.)
Teckningsfärdighet och matematik hos typografer.
TJà ett typografernes förenings månadsmöte senaste • höst uttalades den önskan att Helsingfors typografer så många som möjligt skulle besöka Konstnitsföre-ningens skola för inhämtande af vetande i matematik och teckningsfärdighet. Men endast fem typografer ha hörsammat uppmaningen och denna termin besökt skolan.
Beklagande denna likgiltighet vilja vi härjämte genom att framhålla brister påpeka nödvändigheten för vårt yrkes utöfvare att inhämta färdighet i ofvanstående ämnen.
Om någon bör just typografen vara god räknekarl. Det är nödvändigt för t. ex. en tabellsättare att säkert och snabbt kunna räkna ut de olika storheternas sammansättning och förhållande till hvarandra. Att en sättare, som tillika är god räknekarl, förtjänar in åtskilliga mark under samma tid en annan behöfver att fundera", är väl kändt. Ja, en sådan sättare kan ofta tillräkna sig flere tiotal mark i månaden mera än andra, just för det att han kan räkna.
Och teckningskonsten sedan! Huru befängd är ej ofta smaken vid uppsättandet af en titel- eller omslagssida? Huru besynnerliga ornamentsammansättningar förekomma ej i mänga accidensarbeten? Tydligt synes att sättare ej alls gifva akt på utseendet hos de omgifvande föremålen af nutids smak, ja att de ej ens fästa sig vid huru tyngdlagarna fordra att en kropp bör stå för att den ej må fälla omkull. — Låtom oss se huru maskintryckaren lappar på däckelu fore trycket af en kliché eller stock. Huru tvifvelalctiga synas ej ofta hans begrepp om skuggor och dagrar vara! Ett mörkt bråddjup kan mycket lätt få en ljus anstrykning som ej alls gör detta så dystert som det borde vara; en klar himmel kan däremot få ett hotfullt åskvädersutseende, o. s. v.
Dessa några rader äro kanske nog för att visa huru klent det ofta är bestäldt med smak och räknekonst hos mången typograf. Typografin är ju en betydande länk i civilisationens gyllene kedja och dess arbetare måste höja sig upp i smak och konstfärdighet, för att denna länk mätte te sig lika fin ocli glänsande som alla de andra. Vi uppmana därför Helsingfors typografer att nästa höst, då ny termin börjar, besöka Konstflitsföre-ningens skola för att där söka, så mycket göras kan, afhjälpa ofvan framhållna brister.
Statistiskt.
Ur nyligen utkomna XVIII tornen af „Bidrag till Finlands officiella statistik", hvilken innehåller Industri-statistik för 1887. meddela vi liär siffror som beröra tryckerirörelsen inom vårt land under nämda är:
Boktryckerier funnos: i Nylands län 10 med ett produktionsvärde af 7GG,.rj50 mk, i Åbo och Björneborgs 1. ti m. prod.v. af 147,240 mk, i Tavastehus 1. ti m. prod.v. 88,'JDO mk, i Wiborgs I. 5
Källa: Project Runeberg ·