Sida 11
De äldsta menniskorna och stentiden
En noggrann undersökning af två belgiska hålor, den ena vid Engis och den andra vid Engihoul på stränderna af Maas, var det, som förde Schmerling till det påstående, att menniskan har lefvat liktidigt med nu utdöda arter af elefanten och rhinoceros. Vill man någorlunda bedöma de svårigheter, med hvilka upptäckaren hade att kämpa, så höre man Lyell: “Föreställom oss“ säger denne berömde geolog, “doctor Schmerling, huru han på ett tåg, fästadt vid ett träd nedsänkte sig till öppningen af den håla, i hvilken han fann de så väl bibehållna menniskokranierna, huru han krypande på händer och fötter inträngde i ett underjordiskt galleri, i en trång gång, som ledde till vidsträckta kamrar; huru han der hela veckor, år efter år vid fackelsken öfvervakade, arbetarne, som uppbröto stalaktitlagren, hårda som marmor, och huru han stycke för stycke utdrog de nästan lika så hårda benskärfvorna. Hela timmar stod han med fötterna i smutsen, under det vattnet droppade ned från hvalfvet öfver honom, och utvisade benens läge och dervid tillika öfvervakade att icke ens det ringaste gick förloradt. Och hvad blef slutligen hans lön, sedan han, med sin ande blickande in i framtiden, offrat tid, kraft och mod att fördraga allt detta? Offentliggörandet af hans forskningar upptogs illa och han måste kämpa så väl emot den lärda verldens som den okunniga hopens fördomar. Man erinre sig alla dessa omständigheter och man skall mindre förvånas deröfver, att hvarken en resande geolog fann sig föranlåten att konstatera Schmerlings uppgifter, ej heller professorerne i universitetet i Liittich företogo sig att försvara sin embetsbroder“.
Källa: Project Runeberg ·