Sida 80
Apmenniskor
föda sig af frukter och små djur, hafva ingen kännedom om elden. Djuren sluka de råa, sedan de förut slitit dem i stycken. De la Gironiére berättar om Ajetas, som bebo det inre af ön Luçon, och ibland hvilka han uppehöll sig några dagar, att de syntes honom fullkomligt såsom en familj af apor; deras ljud liknade dessa djurs korta skrik och deras rörelser voro likaledes desamma. Den enda skillnaden bestod i kännedomen om båge och skjutande, äfvensom i konsten att frambringa eld. Hügel berättar om innevånarne i en viss trakt i Indien, att de ofelbart stå apan ännu närmare än alla vildar om hvilka man hittills haft kännedom. Man och qvinna lefva skilda och fly vid en annan varelses annalkande liksom aporna upp i träden. Söderut från Nilgerriberget fann en resande i ett ihåligt träd två qvinliga väsen, om hvilka han i början var tvifvelaktig, huruvida han skulle räkna dem till menniskorna eller aporna. De hade små lifliga ögon, som de ofta tillslöto, samt ett skrynkligt ansigte. Gilson berättar, att på ön Banka vid Sumatra lefva i skogarna hopar af stora vilda apor tillsammans med en menniskostam, hvilken kallas Orang-Koobs, går naken, är helt och hållet hårbeklädd, samt har ett högst ofullkomligt språk. Samme resande talar äfven om en annan stam: Orang-Gugur, som är nästan utan haka, har mycket hår på kroppen, saknar vador och utmärker sig genom långa hälar och ännu längre armar och hvars bakåtliggande panna och framskjutande kindben göra dem fullkomligt till apmenniskor.
Ännu flera dylika exempel skulle kunna anföras, men huru mycket skola vi ej ytterligare erfara, ju
Källa: Project Runeberg ·