Sida 308
Fartygens bygnad och utrustning
310 FARTYGENS BYGNAD OCH UTRUSTNING.
således bildat en »bagge», hvarmed de fiendtliga skeppen kunde borras i sank, en omständighet af särskildt intresse för oss, som sett en liknande inrättning öka den fruktansvärda kraften hos vår tids krigsfartyg. Fartygen från Nydams mosse visa stor likhet med de förträffliga båtar, som ännu i dag begagnas på kusten af Norge.
Med dessa vitnesbörd framför oss bör det ej väcka vår förvåning, när vi läsa om Odin, att han hade vind, hvart han ville segla, hvilket med andra ord vill säga, att han förstod seglingskonsten, så att han kunde kryssa mot vinden. De allra äldsta vikingsskeppen voro visserligen små och till en del ej större, än att de kunde bäras öfver land, men det dröjde ej länge, innan man ökade deras storlek.
Det kan ej vara ur vägen att här beröra den omtvistade frågan om dessa roddarbänkar, till hvilka gamla författare städse återkomma, när de beskrifva sina galerer, och hvilken äfven kan vara upplysande för bedömandet af storleken af nordens drakar och långskepp. Det har ej saknats nyare tolkare, som sökt visa, att dessa bänkar endast voro lag af åror, ordnade i rader lodrätt Öfver hvarandra. Så länge antalet lag eller rader ej öfversteg tre eller högst fyra, låter detta fatta sig. Men när det talas om fyrtio rader, måste någon annan förklaring sökas, ty det är alldeles omöjligt att antaga, att man på något sätt skulle kunnat handtera åror, som varit långa nog att gå ens från tionde raden till vattnet, fria för de nio undre radernas årblad. Den enklaste och nu allmänt antagna förklaringen är, att dessa bänkar ej voro annat än grupper af åror, som roddes i de portar, hvilka på gifna afstånd funnos i galerernas sida och hvilkas antal var beroende af fartygets längd, men icke af dess höjd. Man antar, att dessa öppningar, som hvar och en kanske rymde ett hälft dussin åror, voro ordnade på ungefär samma sätt som kanonportarna i ett nutidens linieskepp, det vill säga, att om galeren förde tre ärrader öfver hvarandra, voro portarna i den öfversta raden belägna rätt öfver dem i den understa, medan den mellersta radens lågo emellan dessa. Härigenom fick man plats att ro, på samma gång man förekom skeppssidans försvagande.
De skepp, hvarmed Orvar Odd for till Elfvaskär, hade 100 mans besättning hvartdera, och i femte eller sjette århundradet förekommo skepp med 250 mans besättning. I öfrigt vet man, att skeppen här i norden voro af flera slag med olika benämningar samt af särskildt bygnadssätt, allt efter som de voro ämnade till härskepp (krigsskepp) eller till handelsskepp. De största härskeppen kallades drakar och voro framtill prydda med ett drakhufvud samt akterut med en ringlad drakstjert. De utspända seglen, som stundom voro svarta, stundom af lysande färger, kallade man drakens vingar. De mindre härskeppen hade namn af snäckor. Vidare förekomma bland krigsskeppen skutan, barken m. fl. samt bland handelsskeppen knorren, kuggen, by r di ngen o. s. v., af hvilka namn ett och annat bibehållit sig till våra dagar. Just den omständigheten, att de gamla nordborna bygde flera olika slags fartyg och att de nyttjade olika fartyg för krig och för han-
Källa: Internet Archive ·