Sida 45
II.
Kometerna.
»Det bör icke förundra oss. att vi ännu icke känna lagarna för kometernas lopp, då sådana kroppar så sällan äro synliga och vi hvarken se början eller slutet af de banor, i hvilka de nedstiga till oss ur oändlighetens fjerran; men de dagar varda kommande, då man efter århundradens forskning skall klart känna, hvadl som för oss ännu är förborgadt.»
Seneca.
Mina Damer och Herrar!
Okunnigheten är roten till allt ondt; alla fanatismens och krigets fasor, ja synden sjelf måste betraktas såsom ytterst härflytande nr dess källa. Huru sannt detta är, framgår tydligen af det faktum, att ju mera vetande genomträngt folken, ju menskligare har deras lif blifvit, äfvensom af att ju lägre en nation står i bildning, ju olyckligare är den. Medeltiden var djupt olycklig, emedan den var djupt okunnig; den skådade underverk i hvarje företeelse, den befolkade naturen med vidunder, djupen med troll, jordens inre med onda andar och stälde ändtligen bakom hela skapelsen en Gud, som var sinnad att af den obetydligaste anledning i hvilket ögonblick som helst slå sin verld i spillror.
Att en komets plötsliga framträdande måste tillskyndat i dylika föreställningar försjunkna menniskor den djupaste förskräckelse, är naturligt. Också är historien om en komets apparition*) alltid derjemte historien om de mest komiska galenskaper. Man har sannerligen svårt veta om man skall gråta eller skratta åt dessa uppträden, som jemt upprepas för att med hvarje gång framstå blott så mycket befäng-
*) När en komet blir synlig, framträder, säges den göra sin apparition.
