Acalephæ, maneter, zool., en klass af lägre djur inom de s. k. Coelenteraternas typ (jfr Coelenterater). Namnet härledes af det grekiska akalafa, nässla, och nyttjades redan af Aristoteles för många af dessa djur, men först af Cuvier och Eschscholtz infördes det i den moderna zoologiens system. - I sitt fullt utvecklade tillstånd äro många af dessa djur väl kända för hvar och en, som på något sätt gjort bekantskap med hafvet och dess alster. Man blir nämligen rätt ofta bränd eller nässlad, då man kommer i beröring med dessa slemartade, hos oss vanligen klock-lika djur - den typiska byggnaden af en akalef (se fig.) liknar nämligen en ringklocka med sin kläpp. Genom klockans sammandragning utdrifves det vatten, som upptagits uti henne, och den stöt, som dervid uppkommer, drifver djuret i riktning åt klockans spets. I spetsen af kläppen sitter munnen, ofta kransad af utsträckbara fångarmar (mun-tentakler), och från denna går coelenterat-typens gastro-vaskulär- eller magkärlsystem såsom ett slags tarmkanal upp genom kläppen till klockans botten, der han förgrenar sig i fyr-tal eller multipler af fyr-tal ut i klockans skifva och mot hennes rand. Ofta sammanbindas grenarne der genom en randkanal. Äfven i klockans rand sitta oftast en mängd tentakler, äfven de uti fyr-tal eller multipler af detta. I denna rand träffar man också egendomliga organ, de s. k. randkropparne: små samlingar af kalk-kristaller och pigment, hvilka somliga ansett vara ett slags ögon, andra ett slags öron, medan några åter förklarat dem vara körtlar eller till och med gälar. Dessa olika åsigter bero derpå, att man ännu icke med säkerhet kunnat uppvisa något särskildt nervsystem hos dessa djur. Hvad Agassiz på några få former trott sig finna och kunna uttyda såsom nerv-ringar och nerv-trådar, nämligen en rand-ring längs klockans randkanal och en svalg-ring i klockans botten, har af andra blifvit förgäfves eftersökt.
Af denna sin typiska byggnad visa emellertid de olika akaleferna så många och stora förändringar, att typen ofta knappt igenkännes. De största af dessa förändringar stå närmast i samband med det inom de lägre regionerna af djurriket så allmänt utbredda koloni-lifvet. Ett antal individer (personer) förenas till ett gemensamt lif (koloni-lif) och blifva på olika sätt förändrade, allt efter som de ställas i tjenst för koloni-lifvets olika behof. Än är det då klockan, som får öfverhanden uti utveckling: individen tjenar då såsom rörelseorgan; än krymper klockan i hop, eller finnes blott kläppen qvar, med eller utan fång-armar: individen är då ett näringsorgan; eller kunna dessa partier förändras uteslutande till en härd för könsorganernas utveckling eller till långa, utsträckbara trådar, känslo- och försvars-trådar, rikt utrustade med nässel-celler i sin hud. Somliga lefva detta koloni-lif äfven i sitt fullt utvecklade tillstånd: sådana äro rörmaneterna (Siphonophora); andra hafva åtminstone könsdjuren fria och af klassens typiska byggnad: egentliga maneter (Discophora). Den tredje gruppen af akalefer är utmärkt genom ett egendomligt slag af rörelseorgan, af hvilka de fått namnet kammaneter (Ctenophora). Se Rörmaneter, Maneter, Kammaneter. F. A. S.
