Achæer

Achæer, en grekisk folkstam, hvilken enligt sagan härstammade från Achæus (se Hellen). Under den heroiska tiden tyckas achæerna hafva haft en viss öfvervigt öfver de beslägtade stammarne, hvarför hos Homerus med namnet achæer betecknas greker i allmänhet. Genom doriska vandringen (omkr. 1100 1. 1000 f. Kr.) undanträngdes en del af achæerna till det efter dem benämnda landskapet Achaja på Peloponnesus, under det en annan del flyttade öfver till Mindre Asien. Achæerna behöllo Achajas gamla indelning i tolf småstater, hvilkas styrelseform i början var monarkisk, men snart öfvergick till moderat demokrati. Föreningen mellan staterna var tämligen lös, och under lång tid hade det s. k. "Achæiska förbundet" icke något inflytande på Greklands statslif. Betydelse och sammanhållning fick det först genom sina berömde styresmän (strateger) Aratus (f. 271 f. Kr.) och Philopoemen (f. omkr. 253 f. Kr.), hvilka sträfvade att indraga det öfriga Grekland i förbundet. Sedan Philopoemen besegrat Sparta (192), stod förbundet på höjden af sin makt: det omfattade hela Peloponnesus, med undantag af Elis, ehuru under romerskt beskydd. Men afundsjukan mellan Greklands stater, hvilken underblåstes af de om öfverväldet i Grekland täflande makterna Macedonien och Rom, föranledde slutligen förbundets undergång och Greklands underkufvande af romarne (146 f. Kr.).