Adverb

Adverb l. Adverbium (af Lat. ad, till, och verbum, ord), gramm., biord eller omständighetsord, ett ord eller uttryck, som tillägges ett verb, adjektiv eller annat adverb för att närmare bestämma dem (t. ex. handla ädelt, svårt sårad, mycket lärd, rätt sällan). Det står således till betydelsen nära adjektivet, genom hvilket en egenskap tillägges ett substantiv, men bör icke såsom adjektivet nyttjas i omedelbar förbindelse med ett substantiv (man säger t. ex. oriktigt: en särdeles lycka). Några få adverb bildas af pronominalstammar (der, dit), men de flesta af adjektiv eller substantiv, i det man dels använder en kasus, antingen ensam (stundom) eller tillsammans med en preposition (i allo), dels bildar dem genom afledning (länge) eller sammansättning (blindvis). -- Med afseende på betydelsen delas adverben i 1) rums-adverb, 2) tids-adverb samt 3) adverb, som utmärka sättet. Adverben äro oböjliga, men kunna kompareras (ex. illa, värre, värst).