Afdikning, landtbr. Den odlade jorden måste väl och noga afdikas för att kunna lemna säkra och rika skördar af våra kulturväxter. Om hon lider af i henne stillastående vatten, lönar det sig icke att vidtaga några andra förbättringar vid henne, och hon kan väl nära vissa sämre och gröfre gräs samt åtskilliga sumpväxter, men någon egentlig bördighet för säd och andra odlade växter eger hon icke. I en af vatten genomdränkt jord kan nämligen luften icke intränga, och till följd deraf åvägabringas ej de förändringar, som i henne måste försiggå för bildande af föda åt de högre växterna. Stallgödseln kan icke behörigen upplösas, och förvittringen af jordens mineralämnen blir äfven hämmad. Dertill kommer, att en sur och illa afdikad jord alltid är kall genom den från henne fortgående afdunstningen, som binder en del af den värme jorden eger. Derigenom nedsättes temperaturen, så att jorden ej kan drifva kulturväxterna till önsklig utveckling; och när luften ej får inverka på djupet af matjorden och på den närmast liggande alfven, samlas uti densamma vissa för de ädlare växternas fortkomst skadliga ämnen. -- Det är derför en obestridlig sanning, att jordens omsorgsfulla och fullständiga afdikning utgör första grundvilkoret för hennes vidare förbättring samt i och med detsamma äfven för landtbrukets utveckling och förkofran.
Endast den jord kan sägas vara fullständigt afdikad, som icke blott är fredad från det dagvatten, hvilket kan nedströmma från angränsande höjder, och från alla källsog och det jordvatten, som från alfven kan frambryta och skada matjorden, utan äfven från allt öfverflödigt vatten, som genom nederbörden föres till och samlas i matjorden. Detta senare bör nämligen kunna nedsjunka och afrinna, utan att matjorden eller alfven deraf komma att lida. Den odlade jordens försättande i ett sådant skick kan vanligen ej åstadkommas endast genom öppna diken, utan jorden måste äfven täckdikas eller, som man kallar det, dräneras, d. v. s. tätt och fullständigt underdikas.
För att ett odladt fält skall vara fullständigt afdikadt, fordras sålunda, icke blott att det genom back- eller laggdiken är skyddadt för tillströmmande dagvatten från angränsande höjder, samt att detta vatten jämte alla källsog äro afskurna och behörigen afledda, utan äfven att fältet genom tätt och parallelt intill hvarandra lagda täckdiken blifvit så fullkomligt torrlagdt, att allt öfverflödigt vatten, som genom nederbörd eller snösmältning samlas på och uti detsamma, må kunna draga sig ned och rinna af, utan att matjorden eller alfven på ett visst djup besväras deraf. -- När jorden blifvit sålunda afdikad, säges hon vara grunddikad eller fullständigt underdikad. Både matjorden och alfvcn hafva då till behörigt djup blifvit torrlagda samt derigenom gjorda lämpliga för vidare förbättringar, och af en sådan jord -- om hon för öfrigt är af godartad beskaffenhet -- böra de säkraste och rikaste skördar kunna vinnas. -- Se Dränering, Täckdikning och Underdikning. J. A.