Afsked, administrat., den handling, hvarigenom en i offentlig tjenst anställd person, efter af honom frivilligt gjord ansökan, frikallas från sin tjenstebefattning. Afskedet beviljas, enligt regeln, af den myndighet, som utnämnt till ämbetet eller tjensten. Är denna myndighet konungen, afger dock först det ämbetsverk, hvarunder den afskedssökande närmast lyder, utlåtande öfver sökandens anhållan. Genom utlåtandet skall utredas, huruvida hinder för afskedets beviljande förefinnas. Då tjensteförhållandet är ett ömsesidigt kontraktsförhållande mellan staten och tjenstemannen, kan det nämligen ej (såvida icke, såsom i afseende å förtroendeämbetsmän, särskildt stadgande finnes) ensidigt brytas, och således kan staten, om dess intressen det kräfva och giltiga skäl för ansökningen ej blifvit anförda, vägra afsked. Ur denna grundsats härleder sig det i Sverige gällande stadgandet, att militärer i krigstid icke kunna få afsked för annat än sjukdom, hög ålder o. d.
Nordisk familjebok · första upplagan
Afsked
Ämne: Personer och befattningar i rätten · Rätt, straff och rättsväsen
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 222 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗